Otrolig respons för privatträning!

Lade häromdagen ut ett fbinlägg om att jag kommer att hålla privatträningar i Brukslydnad, Lydnad och Rally. Mest på tävlingsnivå men hjälper gärna till med grunder också. Speciellt för träningssugna unga hundar 😁 Det blev en otrolig respons och det känns verkligen jättekul!

Mitt i alltihopa har jag börjat att lägga upp en plan för Wixies träning. Mest fokus kommer att läggas på grunder i spår och i position. Men jag kommer att lägga mest tid på belöning och engagemang, kampa älskar honom och hon är ett galet matvrak så jag tänker nyttja det till vår fördel.
Wixie är intensiv i sitt sätt att agera och röra sig, vilket jag också kommer att försöka ta vara på och bygga upp än mer. Hon är väldigt nyfiken på spår och vintern är perfekt till att börja med grunderna och tanken är att vi ska börja med hårda spår. Kommer bli jättekul att börja på det sättet, det har jag inte testat tidigare i inlärningen. Mitt mål är att få ett noggrant och säkert spårarbete.
Jag ska också försöka hinna fota den lilla dåren, har inga bra kort på henne faktiskt och hon är snart 14 veckor! Skärpning 😁 Ser fram emot en spännande vinter med inomhusträningar, förhoppningsvis väntar snön lite så jag hinner med lite spår 😁

Du får den hund du behöver

Det här med hundträning är inte alltid så självklart.
Ilandra har alltid varit en väldigt självständig tik med egna idéer, hon frispårade själv när hon vr 7 månader efter Roberts fyrhjuling i tre km och vid ett år spårade hon upp Anna-Karin på hennes fem km långa promenad. När hennes nos styr finns inget som hindrar henne. Det är en egenskap jag uppskattar men det har krävt en insats från min egen sida för att jag ska få henne att tycka att jag är viktigare än hennes nyfikenhet.
2017 tänkte jag tävla i massor med Ilandra men det blev inte så. Efter två lydnadstävlingar märkte jag att hon kände sig snuvad på belöningen och ville inte samarbeta utan. Hon visade inte alls upp sitt glada jag, det tappade hon allt efter programmets gång. Så jag lade om planen.

Vi körde först bara i skogen, sådant som hon älskar. Spår framförallt, men även sök och uppletande. Jag började med hårda spår och spår i tätbebyggt område. Aktiviteter där hon har motivation att jobba och där jag kan pressa henne lite till. Jag tränade lydnad lite spontant då och då men inte alltid på klubben.

För två veckor sedan tävlade vi lydnad igen och det gick mycket bättre! Fortfarande har jag ingen tävlingsbelöning så hon känner sig fortfarande snuvad, men är ändå samarbetsvillig. Visade inte helt sitt rätta jag men vi är på god väg.

I vinter fortsätter jag med samma tänk, men nu kan vi även köra lydnad då hon fått en helt annan uthållighet där! Så roligt att se att hon värderar även lydnaden högre.
Jag har dragit upp henne med kamp ordentligt i lydnaden vilket har höjt hennes förväntningar. Det gör också att hon studsar glatt i hennes gång men det får vi banta bort långsamt. Attityden är det viktigaste, det har jag fått bekräftat från vänner så det kör vi på <3

Jag har fått den hund jag behöver för att utvecklas, Ilandra lär mig massor. 12,5 kg kelpie är inte mycket hund i storlek men oj vilket förstånd hon har. Förstår allt mer hur smart hon är, fantastiskt egentligen! Lite svårare för mig som är van vid hundar som gjort allt för att få träna med mig. Ilandra börjar få förstå det roliga i det och vi är absolut på rätt väg.

Vill ni kika på lite busigt fritt följ så har ni det här :)

https://www.youtube.com/watch?v=grGK6QIKFVE

Ett monstruöst monster

Ilandra kallas för Lilla Monstret (kärleksfullt såklart) Hon kallas för det för att hon pratar väldigt mkt och har gjort det sedan hon var valp. Speciellt när Gizmo stjäl hennes ben (enligt Ilandras mening)

Ibland när vi tränar är hon också ett monster!
Häromkvällen tränade jag på klubben, ganska sent. Ilandra har varit åsidosatt hela veckan så hon var meeeeer än laddad.
Jag har valt att inte tävla med henne på hela sommaren därför att vi inte fått ordning på vår tävlingsbelöning. När Ilandra inte fått en riktig belöning känner hon sig snuvad och vi tappar samarbetet. Därför har jag valt att träna mer i skogen och träna lydnad när hon har varit riktigt laddad och vi har då kunnat förstärka belöning utan leksak.
Då har jag helt enkelt börjat med att hon får kampa med min arm... Jaja, kanske inte så smart för det får jag ju inte göra på tävling men förutom det så gillar hon inte att bli kladdad på, det får hon inte ut nåt av. Hon vill leka! Bita... i något... ;)
Kampen i armen har försiggått ett tag och det är något hon är van vid och tycker det är en väldigt bra belöning. Med andra ord är hon inte blyg när det gäller att ta tag ;)
Åter till häromkvällens träning. Ilandra var som sagt rätt het och därför passade jag på att gå ett längre fritt följ och kedjade med läggande och inkallning. Vilket hon gjorde jättebra med en underbar energi, utan minsta tanke på att själv börja kräva belöning. Efter en stund ger jag henne belöningssignal och jag ska precis dra fram leksaken och då sitter hon helt plötsligt i underarmen och leker hej vilt! Jag var såklart inte beredd så det gjorde ordentligt ont!
MEN hon valde min sociala belöning framför att vänta på leksaken, det har hon inte gjort förut. Kanske min tävlingsbelöning kommer att bli värt nåt framöver iaf!

Jag har absolut inga problem med att tänka utanför boxen, Ilandra är inte som nån av mina andra hundar. För henne ligger största prio på leksaken, tror det är mer schäfer än kelpie i henne? ;) Quini tex, hon jobbade för at få fortsätta jobba. Tyckte det var jättekul att kampa och leka men det viktigaste var att få springa in i rutan hundra gånger ;) (Kanske var mer en BC?) ;)

Men på det här sättet försöker jag öka min betydelse i belöningen.

Vill också poängtera för den känslige att hon är en snäll liten kelpie så hon sitter bara i armen på mig för att hon är lärd det, inget annat ;)
Det finns säkert dem som tycker att jag är knäpp som låter min hund kampa med min arm. Men själv ler jag och tycker att hon är läcker, hon är en explosion av energi som styrs av kamp så vill jag få ut nåt av det så får jag banne mig offra mig lite ;)

Lilla Monstret med sitt monster <3

Gräv i ditt inre för att utvecklas

Tror vi alla känner trycket från omgivningen att vi måste prestera.
Vi ser och hör saker om oss själva som kan vara sant eller inte.
Självförtroendet går upp och ner, detsamma med motivationen. Att ständigt ligga på topp är svårt att nå även fast det är en dröm för många.
Men är det nödvändigt för vår personliga utveckling? Kommer vi framåt genom att hela tiden övervinna motgångar? Räknas det som motgångar då vi klarar alla problem vi möter?  Eller är det egentligen bara ett gupp på vägen? När lär vi oss som mest, på toppen då vi kämpar för att hålla oss kvar, eller är det när vi reser oss efter att ha ramlat ner?

Svaret ligger i betraktarens ögon för att vara lite klyschig.
Det jag vill komma fram till är att det är lätt att glömma att ta till sig lärdom på vägen fram till målet. När målet är det viktiga och inte resan.
Missar vi en del av utvecklingen när vi inte tar till oss vad vi kan lära från en motgång som vi har problem att klara av?
Dessa frågeställningar går att applicera till allt, fritid, arbete vad man vill.
Ska vi rannsaka oss själva så njuter vi inte tillräckligt av våra vinster i livet då själva belöningen snabbt går över och glöms bort av andra och kanske även av dig själv. För inte kommer du att stanna upp efter ett nått mål, nej förmodligen kommer du rusa mot nästa.
För hur ska vi annars utvecklas, om vi helt plötsligt bara stannar upp? Att bara hålla sig kvar i stunden, där vi mår bra och är nöjda? Nej aldrig, det går inte.
Rusa vidare mot nästa mål, bestig ännu ett berg för att vinna ännu ett mål. Vi ska över några berg och dalar på vägen men det är glömt för vi springer genom en ny resa.

Helt plötsligt vaknar vi upp, ser vad vi har åstadkommit och längtar tillbaka till den tid då vi bara kunde det här och det här, tänk vad lite press det låg på oss då!
Att utvecklas kräver mer ansvar, mer krav och mer engagemang.
Tänk den dag vi stannar upp och tänker "precis här mår jag bra, precis såhär vill jag att det ska vara. Resan betyder allt och att nå målet är en extra klick grädde."

Jag är en resultatnörd, jag ser allt i små bilder, stora delar, i mönster och prognoser. Det är så lätt att vilja, att längta, att prestera. Det är svårare att erkänna för andra att jag är nöjd. För det är jag inte. Såklart vill jag mer med mig själv, vill utvecklas, hur långt kan jag gå?
Kommer allt vara värt något när resan är helt slut? För vem vill jag prestera?

Finns inget rätt svar på den frågan, klura själv och kom på varför du vill utvecklas.
Varför du inte vill stanna där du är idag. Är det värt tiden och svetten?

Svar ja!

När glädjen finns med mig hela vägen, när resan är lika viktig som målet, när jag vågar säga att min personliga utveckling betyder så mycket för mig att jag högt vågar säga att jag är bra och vågar bli bättre!
Då är det definitivt värt det.
Men visst är det bra att stanna upp och reflektera ibland? Se vad ditt svar blir.
Är du nöjd med det du har åstadkommit? Är du ok med att inte alltid nå målet men ändå kan vara glad för resan du har gjort?

När hysterin lagt sig

Lite hysteriskt blev det ett tag, med så många tävlingar på en gång. Det blev väldigt bra resultat men det har varit skönt med lite vila.

Helt i vila har vi inte varit då jag och Gizmo fortsatt tävla men det har blivit varannan vecka istället för varje.

Förra helgen var vi i Övik och då satt nästan alla moment som en klocka. Tyvärr var det väldigt blött vilket gjorde att Gizmo tvekade vid två sättanden så vi fick 98 p i första klassen men slog till med 100 p i den andra. Vi har nu 694/700 p och ligger för närvarande på 26:e plats på SM-kvallistan. Det betyder att vi behöver förmodligen klättra minst tre poäng till för att vara säker på att komma med.

Enda problemet med att försöka kvala till SM är att (det gäller dem flesta) det inte längre duger med en bra runda. Besvikelsen kommer så fort poängen inte ligger på 100. Blir absolut inte besviken på hunden, allt som oftast är det jag som tappar fokus och styr in Gizmo i en kon eller skylt, eller så glömmer jag att kolla upp på nästa skylt och gör en tabbe.
Hittills har det gått väldigt bra, vi började tävla Mästare i juni. Det är dock väldigt lätt hänt att lägga höga krav på varje tävling.

Jag försöker alltid se det positiva i varje tävling, att vi lyckats utvecklas och att det visar sig på planen. Det har varit min filosofi de senaste åren att oavsett poäng hitta guldkornen i varje runda. Det här får jag påminna mig om när vi tävlar Rally så att jag inte snöar in på tresiffrigt.

När vi har fått de poäng som jag tror vi behöver kommer jag börja tävla för att träna inför SM. Det kan innebära att jag kommer att offra en klass av två på varje tävling för att kunna belöna upp inne på planen. Jag tror att det kommer bli väldigt givande för Gizmo som är så beroende av positiv träning och han kommer ihåg allt, vare sig det är positivt eller negativt.
Ska fundera lite mer på den planen innan den träder i kraft.

Meeeeen Ilandra då?
Ilandra och jag har tagit lite tävlingsuppehåll, tanken var ju att hon och jag skulle tävla hela året. Det jag inte visste för ett år sedan är att jag har en ganska självständig tös i min minikelpie och jag har fått jobba en del med att hon ska vilja samma saker som jag. Jag har känt att hon behövde den här tiden och jag tävlar för min skull och vill vi inte samma saker tävlar jag helt enkelt inte.
Men nu börjar jag få lite ordning på henne även fast hon fortfarande har mycket egen vilja. Jag har lagt in två tävlingar åt henne nu i höst, ett Appell Spår och en Startklass. Så får vi se hur hon går. Möjligen att jag startar henne i Rally Fortsättning också.

Att hon har en egen vilja ser jag inte som något negativt, det visar bara att hon har mycket innanför pannbenet ;)
Vi har vallat lite här i höst och hon blir tuffare och tuffare i hagen också, så det gäller för mig nu att kunna förvalta hennes vilja så att hon använder den på det sätt jag vill ;)
Resan som Ilandra tar med mig på utvecklar mig otroligt mycket som tränare, hon är inte lik varken Gizmo eller Quini. Hon är Ilandra och hon har full koll på allt hon vill företa sig. Kan beundra den lilla kelpien för hennes glädje och hennes attityd när hon klart visar sig oförstående över att hon skulle ha gjort fel?
Hon kommer att bli en fantastisk hund när jag trycker på de rätta knapparna. Hon har busigt nog gömt manualen så jag får skriva en egen ;)

De 15 starterna är till ända!

Igår kändes Gizmo jättebra. Idag-grym!
Jag kommer minnas den här helgen som helgen då Gizmo visade att han platsar på SM. Han missade konen i första klassen men den var grön på grönt gräs och det har vi aldrig testat. I övrigt hade han en fantastisk attityd och mkt energi så jag var väldigt nöjd med banan trots att konen blev dyr och vi fick 76 p.
Bana två satte han perfekt! Fortfarande väldigt pigg men mer samlad. Jag känner segervittring tills jag styr in honom i en skylt... 97 p men mitt fel och känslan var perfekt. Lite bitter över att jag var så klantig men vi laddar om.
Start tre. Starten jag kommer minnas som mitt största misstag sen vi började tävla Mästare i maj. Hela banan går grymt bra, perfekt fokus och position. Vi fixar alla svårigheter. Men sen tappar jag fokus, på en mikrosekund. När jag kommer fram till skylten står det sättande under gång och jag hinner inte samla mig och börjar förbereda alldeles för sent och jag förvirrar Gizmo totalt... -10... En klockren runda, vi samlar ihop oss och avslutar utan fler fel.
Jag tog det hårt, att jag inte kunde fokusera de två sista klasserna så att jag kunde möta upp Gizmo.
Min underbara hund var jätteglad ändå och han har haft en jättemysig helg med sin familj <3
Det jag tar med mig är att Gizmo höll en otroligt hög klass hela helgen och jag tror verkligen att han kommer att fixa SM.
Jag däremot blev för ofokuserad och jag måste jobba på det och jag har en plan på hur jag ska göra.
Men ser jag tillbaka på våra fyra tävlingsveckor med 15 starter så blir jag väldigt stolt över Gizmo och till viss mån över mig själv <3

Sollefteå 89,97
Kramfors 96,100
Njurunda 96,100
Matfors 86,87,95
Piteå 97,94,100
Piteå 76,97,90
Starter gjorda på fyra helger, 6 dagar.

11/15 resultat med certpoäng och vi har nu 690/700 SM-poäng.
Så ja, jag är jättenöjd och vi började med Mästare i maj och vi ligger för närvarande på 14 plats på SM-listan.
Jag ska lära mig av mina misstag, ta en paus och träna banor!  :-)

Tar med mig alla fina kommentarer från domarna, speciellt från vår bästa runda då det blev 90 p då domaren också tyckte att vi gjorde en fantastisk runda.

Stort tack till Amanda och Per för den här helgen, vi har peppat varandra och gett varandra feedback och uppmärksamhet. Stöttat och grattat, fantastisk helg.
Tack till min familj som följer med mig och åker 100 mil för att tävla och vi tycker alla mkt om Piteå Havsbad, underbart ställe!
Vi hade jättetrevligt på inomhusbadet, grymt kul!

15 starter på 6 dagar

Jag har laddat rejält med tävlingar för Gizmo i Rally Mästare.
På fyra helger/ 6 tävlingsdagar är vi anmälda till 15 starter.

Det finns flera anledningar till det, en är... för att vi kan och är lediga ;-)
SM-kval är såklart den största anledningen, först att lyckas kvala och sen om vi kommer med så behöver vi träna på att hålla ett jämnt och bra resultat på alla starter.
Upptrappningen låg så bra till också.

Sollefteå 23/7 (89, 97 p)
Kramfors 30/7 (100,96 p)
Njurunda 5/8 2 starter
Matfors 6/8 3 starter
Piteå 12/8 3 starter
Piteå 12/8 3 starter

Vi tränar på att hålla fokus trots olika väder, olika platser och olika banor/domare. Att hålla våra kriterier och utvecklas.
Jag lägger så mkt tid jag kan på att titta på andra ekipage och få inspiration och idéer till hur vi kan underlätta vårt tävlande och höja vår nivå. Vi lär oss massor på det :-)
Det här är verkligen en jätterolig resa och det känns väldigt bra med ett klart mål. Oavsett om vi når SM eller ej så har vi väldigt roligt på vägen <3



När mina kunskaper inte räcker till

Har ni haft en hund som ni inte klarade av? En hund som ni önskar att ni fått i ett senare skede?

Manne var en sån hund för mig. Han hade en fantastisk arbetsvilja och kunde springa i sökrutan hur länge som helst. Vi kunde träna hela dagarna och han blev aldrig trött. Han hade ett naturligt avstånd till figuranterna och det var bara att njuta.
I lydnaden däremot var han alldeles för laddad och jag var inte tillräckligt kunnig för att förvalta det. Det blev frustration från bådas sidor och vi fick aldrig riktigt kläm på det. En sån lovande hund men jag räckte inte till...
När jag tog hem Gizmo och började träna honom så fanns det inga frustrationer, behövde inte värma honom i 45 min innan träning som jag behövde göra med Manne. Det blev så mkt enklare att träna Gizmo.
Jag envisades ändå med Manne men vi kom egentligen ingen vart förutom i söket, där gick det jättebra.
Lady (hans mormor)  var Mannes stöttepelare och när hon gick bort förändrades han. Manne trivdes inte så bra och när Quini flyttade in blev han mer och mer osäker. Så vi tog beslutet att flytta på honom så att han fick bo som ensamhund. Han trivdes i sitt nya hem alldeles förträffligt, han blev behandlad som nummer ett och han blev så nöjd med sin vardag <3

Jag saknar Manne, den där lurven som rev ner allt med sin rävsvans.
Men mest saknar jag nog att aldrig få chansen att träna honom igen och lyckas nu när jag själv har utvecklats. Han är hunden jag fick ge upp och med det i bakhuvudet kommer jag kämpa hårdare nästa gång det händer igen. För det är dessa hundar vi lär oss så otroligt mkt på, de hundar som kräver mer av sin förare.
Jag är tacksam över att Gizmo och Quini kom in i mitt liv just då och utvecklade mig, annars vet jag inte hur det hade gått då jag och Manne stod stilla.
Alla hundar har sin plats i en förares utveckling, kanske fick jag Manne precis då han behövdes. Men ibland tänker jag tillbaka och önskar att jag fick chansen igen <3

Pang!

Jag har inte hunnit träna den här veckan så när Anna-Karin berättade att hon skulle träna vid skjutbanan hängde jag på direkt!
Ilandra fick två kortare spår med flera klurigheter medan de sköt ordentligt! Men fina Ilandra vände inte ens på huvudet, finns absolut inget intresse av skott i lilla monstret <3 Hon spårade jättefint, däremot måste vi jobba lite på spårupptaget efter pinnen, några var bra, några hade kunnat vara bättre. Hon tog alla pinnar, jäääj! Även den som jag grävt ner i mossan.
Vi tränade även på skall i fotposition samtidigt som det sköts, riktigt kul att se henne fokusera på uppgiften trots oljudet. Däremot tyckte Ilandra att det var väldigt intressant med alla människor som sprang omkring nedanför och ville gärna hälsa på dem. Men kändes inte som en bra idé ;-)

Romeo skötte sig också jättebra!  Han fick ett spår, platsliggning och skallträning. Nu har de siktet på att starta Högre <3

Tack A-K för att du drog med oss (lät oss bjuda in oss själva)  ;-) Det var riktigt kul och dessutom helt gratis ;-)

Att tänka en handling del 2, framåtsändande

Just ja, skulle ju återkomma till detta :-)
Framåtsändandet är en lång process som kräver en del planering.
Jag lär kanske inte in det som alla andra men det verkar funka både på mina hundar och på vänners hundar som testar samma sak.
Jag använder mig inte av en target i grunden. Jo jag vet att många gör det och det funkar jättebra! Go for it! Men jag har valt bort target i första skedet.
Varför jag har gjort det är för att jag vill att hunden ska gå framför mig med låst blick utan att fästa på ngt jag satt ut eller lagt ut. Alltså ett moment mindre att lära bort och jag får dessutom ett lägre tempo direkt. Det tar möjligen lite längre tid att få hunden att förstå låsningen men jag tror jag vinner på det i längden.
Istället tränar jag hunden att först stå stilla med låst blick framåt. Leksak (föredrar det) eller godis ska landa mitt framför nosen vid rätt beteende. När hunden kan det puttar jag lätt på rumpan och belönar steget. Ökar allt eftersom längden. Tränar detta i skritt eller kort trav och hunden får inte rinna iväg.
När detta är färdigt är framförgående i princip inlärt, bara halten kvar. Så det är en klar fördel att börja på detta sätt som inte ger stret i kopplet :-)
Längre än såhär har jag inte kommit med Ilandra men med Quini tränade jag framåt i galopp för sig och sakta för sig och belönade alltid över huvudet. Så gott det gick.
Jag använde inte target vid avbrottet då Quini var väldigt lyhörd (hon ville så gärna få belöning)
Men Anna-Karin däremot använder target vid avbrottet och det ser väldigt bra ut och kan absolut tänka mig att göra det med Ilandra.
Inkallningen kör jag separat och ingången, jag vill att hunden ska ha fokus framåt.
Blev en kortfattad version men ni förstår grejen. Det viktiga är låsningen framåt och att hunden fortsätter rakt fram tills ngt annat sägs. Och håll på kriterierna för tempot.
Håll tummarna för fint väder på fredag så blir det spår för lilla monstret och rally för slickobert!

Överkänslig eller smart försiktig?

Gizmo har visat en liten hälta efter kraftigare fyspass. I övrigt pigg och glad och ingen hälta vid vanlig motion. Men jag tar inga risker. Först bokade jag tid med Marie på Biceps och jo, hon hittade smärta i ett framben vid provokation.
Jag bokade tid med Ulrik på veterinärhuset för helkroppsröntgen. Jag tänker inte gå ovetande igenom det här.
Ni ska veta att jag var riktigt nervös, trots att Ulrik vid en första syn på Gizmo egentligen inte förstod varför jag var där. Men han lyckades också provocera fram smärta hos Gizmo och vi röntgade ryggen, tassarna, höfterna och frambenen.
Utan sedering vill jag tillägga, då jag har en grymt lydig och snäll hund som gav oss väldigt bra bilder <3
Utlåtande: en gammal fraktur på en yttertå fram pga en aktiv livsstil. Ingen artros, höfter som en unghund och en frisk rygg och hjärtat är starkt <3
Om jag motionerar honom kontrollerat med minsta möjliga slitage på tån (simning och promenader på jämnt underlag men i blandad terräng) borde det läka fint <3
Att gå ifrån veterinären med ett leende på läpparna och få plåtar som visar på en vackert åldrande hund, det är verkligen guld värt. Speciellt då jag sett framför mig det mest otänkbara.
Inga problem att tävla rally eller specialsök tyckte Ulrik, men vänta med sök och spår några månader.
Jag har lärt mig att följa mina instinkter vad gäller hälsan hos mina hundar och jag är så glad att jag gjorde en helkroppsröntgen. Jag bad Ulrik kolla efter allt och det behövdes för min egen skull. Gizmo undrade nog mest vad vi höll på med.
Roligast var när Ulrik frågade om han haft något problem tidigare.
Nej han har bara varit inne för vaccinering. Min friska pojke, jag hoppas på lika många aktiva år till och nu blir det till att hålla dig i schack så din tå får läka <3

Planer som faktiskt verkar gå i lås!

Ibland när jag planerar saker som från början bara innefattar mig så brukar det behövas en hel del ommöblering.
Men det har faktiskt gått riktigt smidigt!
Tex så är Vincent anmäld till sommarsimskola samma vecka som Piteå har 6 x Mästare. Men det faller så väl ut att vi (hela familjen)  kan ta en minisemester på Pite Havsbad och bara missa ett tillfälle på simskolan :)
Så den tävlingen blir legitim ;)
Sen är det flera tävlingar som infaller då jag är ledig (jobbar varannan helg)  och då på platser där det finns aktiviteter för barnen. Vilket betyder att mitt ökade tävlande kan ingå i vår semester. Vi har inget annat inplanerat i år förutom en massa måsten så mindre utflykter passar bra. Nu behöver jag bara få med min sambo i mina planer.  Typ, ska vi åka till Järvsö med barnen? Så kan jag passa på att tävla på en gång? ;-)
Fler än jag som har tur med planeringen?

När sorg möter hopp

Smärtan över förlusten av Quini har varit helt enorm. Jag visste att det skulle bli jobbigt men det har varit nästintill outhärdligt. Hon var min vän, mitt stöd och en fantastisk tävlingshund.
Det har tagit lång tid och kommer ta ännu längre tid innan jag ens kommer att acceptera att hon är borta. Fortfarande kan jag hålla upp dörren några sekunder till, då det bara kommit in två hundar.
Jag gråter fortfarande och känner fortfarande av orättvisan så starkt.

Jag har inte velat ha en ny hund vilket kanske känns ofattbart för vissa då jag är uppfödare. Men i det här läget har min roll som uppfödare inte haft nån plats i min sorg. Det har inte betytt nånting, jag har inte velat utsätta mig för denna smärta igen.

Att låna Rhea  till en andra kull har känts väldigt spännande och det är jätteroligt att vi valde Vegas som hane till henne.
När jag träffade honom igen var det först lite jobbigt då han är Quinis bror och han är helt galet lik henne till sättet. Samtidigt som jag kände en tung saknad kände jag ändå lite tröst i att se henne i Vegas. Där och då bestämde jag mig för att jag ska våga behålla en valp efter Rhea och Vegas. Två fantastiska hundar som kommer ge mig en valp med Quinis blod. Förutsatt att det blir valpar och att det blir en tik.
Jag känner dock en lite krampaktig längtan efter den här kullen så en hane är inte otänkbart heller.

Ingen kan ersätta Quini, aldrig någonsin. Men jag hoppas att det kommer en dag då jag kan se en glimt av henne hos hennes släktingar och känna värme i hjärtat.
Bästa bönan vad jag saknar dig <3

Kung för en dag med 99 p i RLDM!

Idag tog jag och Emma oss en roadtrip till Gävle, en nätt sväng på 23 mil för att tävla två klasser Rally Mästare. Upp i ottan och iväg till samlingen kl. 09.00.

Jag startade tidigt och Gizmo kändes samlad och det kändes skönt att gå den bana jag trodde var lättare. Banan börjar med hopp och Gizmo blev alldeles till sig och sprudlade av energi så den där samlingen försvann rätt snabbt ;-) På konskicket kastade han sig fram och jag fick klämma i ett stå för att få stopp på honom. Då låser han benen i luften och tvärstannar vid konen ;) Domaren tyckte det var jättesnyggt ;) Tyvärr lyckades jag inte samla honom helt så det blev en del missar och det blev 79 p. Men roligt var det. :-)
Till rond 2 förberedde jag mig på en svårare och längre bana och det hade hunnit bli varmt.
Men den här gången skötte sig Gizmo hela vägen.
Det var 44 hundar som skulle få sitt resultat och allt eftersom hundarna blev upppropade så förstod vi att både jag och Emma låg över 90. Emma och Baltazar fick finfina 94 p.
Till slut var det fem tvåor kvar som hade 97 p och jag tänkte hela tiden att jag allra helst inte ville vara bland dem! Nu hade jag segervittring och tänkte på SM-poäng! Jag som hade varit nöjd med 90 innan men när jag väl stod där så ville jag hemskt gärna stå på pallen själv.

Till slut stod det fem duktiga tvåor på pallen och vinnaren ropades upp med 99 p och det var Gizmo och jag! Domaren berömde oss innan vi gick upp på pallen, vilket även domaren från klassen innan gjorde trots att vi tabbat oss en del.
Jag ser sen på kommentarerna att domarna gillat Gizmo och hans energi.
Sofia Angleby, 79 p
" Supersnyggt fokus, härlig energi! Fantastiskt konskick!"
Carina Hedman, 99 p
"Strålande! SM? :-)

Kommentarer som värmde <3 Väldigt roliga banor och det var väl arrangerat av Gävle BHK. Tävlar gärna där igen!
Ett kvalificerande resultat kvar till championat :-D
Stort tack för idag Emma, vilken underbar roadtrip!

Planer på att hålla clinics i sommar!

Jag håller på att planerar inför att hålla två olika clinics nu i sommar.
Många vill träna på semestern men då har som sagt de flesta semester.
Så jag har tänkt kolla läget och se vilka som är träningssugna!

För min egen del så ser jag framemot Cefeuslägret v 27 och Aussie Action's läger
v 28. Det är sammanlagt en veckas träning som är full av lydnad, bruks och vallning!
En hit varje år och det är så mkt duktiga förare med som jag lär mig massor av varje år. Brukar bli en hel del foton också på snygga kelpies.

Angående mina clinics så återkommer jag inom kort, det blir inom rally och brukslydnad :)

Ska det vara en börda att träna hund?

Ibland kan jag se att att förare suckar lite när det är dags att träna. Då blir jag lite ledsen och vill så gärna peppa och sporra dessa förare till att orka fortsätta, speciellt om jag vet att det är ett duktigt ekipage.
Men när någon klivit över den där tröskeln då all träning görs med möda och träningen känns som en börda, vad gör man då?
I perioder kan nog alla känna igen sig, men blir det under längre tid, är det värt all möda?
Jag är lite självisk också, jag är beroende av glad träning och får ut så mkt av positiva träningskamrater. Är det dålig stämning eller tydligt visat missnöje mot en hund så drar jag mig undan automatiskt då det påverkar mig, jag tycker det är jättejobbigt att se när en förares humör tar över.

För mig handlar träning om samarbete, problemlösning och hitta nya idéer. Det ska inte vara ett tvång, då kanske det är bättre att ta en promenad.

I perioder tränar jag en hel del själv eller väljer omsorgsfullt vilka jag vill träna med. Just då kan det vara att jag behöver egentid med mina hundar och få utvecklas själva. Eller bara träna med den/dem som känner mig bäst som jag byggt upp en värdefull tillit till.

Men de dagar eller veckor som det kan kännas tungt med träning då berättar jag det inom min trygghetszon. Får stöttning och peppning som jag förmodligen gett några veckor tidigare till någon annan i samma situation.
Jag är dock väl förtegen på sociala medier om något går tungt, att vältra mig i ord blir till sist som att slå sista spiken i kistan.
Att prata om det med en kär träningsvän ger så mkt mer.

Att bestämma vilka perioder jag vill använda till inlärning är också motivationshöjande.
På vintern då många kanske tappar lite ork, då gör jag upp delmål för min träning. Vintern är bästa tiden för inlärning då inga tävlingar stör!
På sommaren vill jag gärna träna flera olika pass på samma dag, då det känns som att vi har mer energi och vill ta vara på den.

En till viktig del är att planera träningen. Bestämma vad vi ska träna på idag, under veckan, under månaden... Kortsiktigt som långsiktigt. Att alltid veta vad som ska hända innan vi beträder planen eller innan vi påbörjar skogsarbetet. Det är väldigt skönt att vara strukturerad och hålla sig till planen med plats för improvisation och ändringar.
Men aldrig att jag tränar när jag inte har lust, varför ska min hund i så fall vilja? Kanske en gosig stund i solen är mer värt?
Aldrig heller att jag tränar för nån annans skull än min egen. Vem gynnas av det? Sällskap däremot kan jag vara.

Som tur är så älskar jag att träna och det är sällan motivationen tryter. Men om den gör det så är det faktiskt helt ok och mina hundar är fullt nöjda med sina liv ändå.

Att inse att världen inte har koll och dömer varje steg är en viktig lärdom för alla tävlande.
Jag har alltid i huvudet det Pia en gång sa till mig för några år sedan när jag hade prestationsångest. Jag fick för mig att alla såg vad jag gjorde och att jag var tvungen att hela tiden ge mer och vara mer.
-Vet du, så intressant är faktiskt inte Jenny Näslund.
Och det är så sant! Konstig mening vid första ögonkastet men funderar man lite på den så förstår man undertexten.
Med andra ord kan vi utvecklas i den takt och på det sätt vi vill utan att det gör nån skillnad för någon annan.
Visst är det skönt att lägga ifrån sig ansvaret att vara andra till lags? Att inte ta ansvar för andras reaktioner på våra handlingar?
Jag tycker det är en perfekt mening och det som betyder mest är min egen motivation för min egen träning, att göra det jag tycker allra mest om <3

Trondheim... och sen kommer den långa väntan!

Resan till Norge gick väldigt smidigt!

Hege mötte upp mig och Lena i Trondheim vilket besparade oss fyra timmar enkel resa!
Så tacksam för det! Hege har genom åren blivit mig en kär vän och det är därför lite extra roligt att hennes Vegas förhoppningsvis blir pappa till vår W-kull <3


Sen har vi underbara Lena som ställer upp och följer med mig till Norge, trots att Vincent fick magsjuka samma morgon som vi ska åka...
Jag önskar så att Lena slipper bli sjuk, vi knaprade vitpeppar varje dag ;)
Det är ingen dans på rosor att vara uppfödare men när vi får såhär fint stöd så värmer det så gott i hjärtat. Att vi dessutom får låna Rhea ännu en gång är vi också otroligt tacksamma för, speciellt när T-kullen som hon är mamma till har fått så fin mentalitet, hälsa och exteriör. 7 av 8 i kullen är hittills röntgade och gjort MH och alla har A-höfter och är skottfasta <3

Parningen gick för övrigt väldigt bra, Vegas hade väldigt bra driv trots att det var hans första parning. Alltid skönt när man åker långt att parningen går så lätt!
Vi bodde väldigt fint på Storsands camping och jag ville naturligtvis fota det vackra paret <3

Jag hoppas och tror att den här kullen (om det blir nån) kommer bli en bunt arbetsgalningar!
Så håll tummarna nu att det tar sig <3

Att tänka en handling eller handla en tanke del 1

När jag får en idé om hur jag vill lära in något med min hund, så vill jag ofta fundera och vända och vrida lite innan själva utförandet görs. Jag tänker lite som på kemilektionen i skolan:
Hypotes-utförande-resultat


Tex så har jag funderat mkt på krypet, ett moment som jag sett många sliter med. Då tänker jag att i detta moment gäller det att ha en stark målbild.
Såhär ser min målbild ut:
Hunden har full kontroll på armbågar och bakben, hunden ska hålla samma position i krypet som i fria följet, hunden ska hålla samma tempo som mig och vara uppmärksam vid start och halt. Hunden ska krypa och inte skutta. Hunden ska ha snabbt läggande och sättande och följa mjukt i vinklar.

Notera att jag skrev "hunden ska" med det menar jag naturligtvis att jag inte ska anpassa mig efter hundens eget val av tempo eller riktning utan hunden ska precis som i fria följet anpassa sig efter mig för att vi ska kunna vinkla.


Men såklart är det en lång väg innan vi når slutmålet men det är mkt lättare att börja en inlärning när målet står klart för att inte behöva backa i träningen om jag efter vägen märker att jag har haft för låga kriterier eller haft ett osäkert mål.
Här är en gammal film från i vintras.

https://youtu.be/ETZYLoPykFs

Vid inlärning tänker jag först ut hur jag vill gå tillväga och har naturligtvis i tanken att det ska bli lyckat, min hypotes är aldrig negativ. Skulle det inte slå väl ut så måste jag fundera på varför, skriver upp hur allt gick till för att sedan prova ett nytt sätt.
Finns ingen anledning att prova ett sätt jag inte tror på, det är som att bita sig själv i benet. MEN det är viktigt att vara lyhörd till andras åsikter för att möjligen göra en metod mer positiv i mina ögon. Men jag vill själv vara övertygad om att jag tror på idén, annars får jag helt enkelt fundera lite mer innan utförandet. Om inte jag tror på det jag gör kommer inte hunden göra det heller.

Men det finns tillfällen då jag testar något direkt bara för att se om jag råkat få ett moment gratis längs vägen.

Läggande under gång är ett bra exempel, det momentet har inte jag medvetet lärt in. Men Ligg är använt i andra moment och likaså framförandet.
Häromdagen testade jag om Ilandra kunde momentet och det kunde hon.
Men självklart har jag kriterier även här som jag följer och vi har lite att jobba på i momentet men här krävdes ingen planering.

Framåtsändandet och Stegen har också väldigt många delmoment som jag funderar på medan jag lär in grunden.
Men det tar jag upp i nästa inlägg :)



Att hantera bakslag

Jag ältade alltid mina bakslag i träningen förr. Såg på det som misslyckande, en utebliven framgång. Att älta och se saker negativt förhindrar alla positiva tankar och goda lärdomar och sänker bara mer och mer. Till slut försvinner glädjen i träningen och prestation är inte längre nåbart.

Styrkan att behålla tävlingsdjävulen vid liv, att sporras av motgångar, se det positiva i något negativt är något som måste byggas upp.
Det tar tid och lite pannknack, det är inte lätt att styra över det undermedvetna.
Jag kan medge att det kommer dippar lite nu och då, men då påminner jag mig själv om varför jag gör det här.
För mig själv. Jag tävlar inte för nån annan, ingens åsikt är värd mer än min egen. Det är värt att lyssna på allas råd, men långtifrån alla ska användas i min egen träning.
Är det någon gång jag har rätt att säga ifrån, så är det när min egen instinkt säger mig något annat än det andra säger.

Detta gäller naturligtvis lika åt andra hållet, när negativa åsikter kommer i min väg. Men de stoppas redan innan de når mina öron, jag lyssnar inte. Har absolut inget intresse av att låta nån annan påverka mig åt ett håll jag inte vill gå.
Jag tycker det är helt absurt att det finns så många åsikter om hur andra ska träna sina hundar.
Lyckligtvis är det ingen på flera år som tyckt illa om min träning öppet mot mig, kanske för att det inte uttalas eller för att jag vägrar lyssna.

Att sätta ut hakan, stå för det jag tror på är en byggsten i min träning. Byggstenar är till för att läggas tillsammans med andra byggstenar för att få en väg mot målet.

Det här inlägget är speciellt skrivet till en vän till mig som kämpar med sin egen tävlingsdjävul.
Till henne vill jag bara säga; kick some ass och fortsätt bygg din egen väg. Kilar du fast dem hårt kan ingen rubba dem.
Du tror på dig själv precis som så många andra gör, du behöver bara komma ihåg det. När du kommer ihåg, ta med din brunråtta in på planen igen och visa vad ni kan för er egen skull <3

Bra debut i Mästare

Gizmo tycker att det är jobbigt att vara på höger sida så vi har jobbat för en bra position. Vill ha lika bra position som på vänster sida, men vänster har några års försprång ;-)

Men gårdagens banor passade Gizmo jättebra då det var mkt byten så det blev hela tiden varierat. På bana 2 hade han verkligen roligt så vi ska jobba mer på detaljträning så blir det nog jättebra!
Är lite sugen att ha en Mästarkurs för dem som tävlar Mästare för att riktigt gå in på djupet i detaljer. Det är verkligen jättekul att peta i momenten.
Resultaten blev 86 och 95 p, grymt nöjd med det! Det vi måste jobba på är sättande på höger sida, han kan inte riktigt positionen än.
Det smällde otroligt mkt från militärens skjutbanor men det bekom inte Gizmo alls :-)
Ilandra och jag måste jobba ihop oss, hon bestämmer lite för mkt just nu. Unghund...  ;-) Men vi lyckades få ihop 88 p (10 p bort pga slarv från mig)  så nu har hon titeln RLDN.

Intensivt intensiv

Ilandra är inte speciellt lik Quini i sitt sätt att arbeta, faktiskt inte lik alls.
Quini hade ett enormt fokus och var väldigt intensiv på hinder, koner, mig, belöning osv. Hon släppte ogärna en uppgift och jobbade främst för att få jobba mera. Hon ville verkligen rusa in i rutan eller apportera. Naturligtvis var det på gott och ont då hon inte alltid lyssnade på mig men jag älskade verkligen hennes vilja och intensitet.
Ilandra... Hon är helt galet glad, heeela tiden! Hon vill hela tiden ha roligt, jobbar jättegärna för sin leksak och kamp är det absolut bästa som finns.
Så när hon springer så springer hon fort, absolut, men inte intensivt utan glatt! Med hoppsasprång och busig blick...
Jag älskar att hon alltid är glad och positiv men har saknat det intensiva i henne. Jag har försökt med olika belöningar för att hon ska jobba snabbare men ju mer jag anstränger mig ju roligare har hon.
Jag vet också att hon är grymt snabb och att hon kan vara intensiv, för hon eyar alltid på Gizmo och katten och springer galet fort när hon är med Gizmo.
Jag började acceptera läget lite, tänkte att Quini var väl bara sån helt enkelt och att jag inte var den som tränat fram det.

Men... Igår körde jag uppletande med Ilandra och hon fick titta när jag lade ut dem. Tidigare har hon gallopperat ut i ett fint tempo men igår!  Hon skenade ut, låg slickad efter backen, näsan var på och hon tog ett föremål långt ut jättesnabbt. Kastar sig runt med föremålet och rusar lika snabbt tillbaka! Jag hade lagt ut fyra föremål och alla skicken såg likadana ut!
Jag kunde se den där fokuserade blicken som Quini alltid hade, Ilandra visste precis vad hon skulle göra.
Jag ska ha is i magen, när hon kan sin uppgift så tror jag att hon kommer överraska mig. Under tiden har vi jäkligt kul tillsammans :)
Vilken fantastisk liten hund jag har, en oslipad diamant <3

Längd vs Mikro

Idag åkte vi till skogen för spår och sök.
Grillen var igång och med underbara 25 grader i solen njöt vi lika mkt i campingstolen som i skogsarbetet.
 Ilandra fick ett spår utlagt av Anna-Karin, hon har mest gått mina spår hittills.
I början var hon lite yr och fäste inte riktigt, upptaget var heller inte så bra. Anna-Karin och de andra hade också gjort en "smittad" ruta där Kent och Lena trampat som A-K sen drog spåret igenom. Ilandra stördes inte så mkt av det först, spårade rakt igenom men bytte sen till deras utgång från rutan. Jag stannade till och hon löste det fint själv och gick ut på sitt spår igen.
Det vill vi träna mer på :)

Hon missade första pinnen men spårade otroligt fint och plockade resten av de små pinnarna. Mot slutet var hon väldigt trött och orkade inte riktigt fokusera i värmen och missade slutpinnen. Men hon tog sig till slutet och apporten var en skogspinne så jag och A-K hittade inte heller ;) Belönade upp henne för hennes i övrigt väldigt fina spårarbete.
Hann tyvärr inte köra sök innan jag skulle hem till barnen innan Robert åkte på jobbet så jag lade ett lägdspår till Gizmo.
Jag har fokuserat på mikrospår med honom och har inte lagt vanligt spår på länge.
I stark motvind och sedan sidovind tog han spåret så fint och lyfte inte nosen en enda gång!  Det har tidigare varit vårt problem, att han hellre vindar.
Supernöjd, han tog varenda pinne :) Kan dra slutsatsen att mikrospår är väldigt nyttigt för honom, han höll ett bra tempo också, tidigare har han gått för fort.
Men sen blev jag lite sugen att köra mikrospår med Ilandra, inspirerad av Gizmos fina upptag. Lägger då små bitar i spåret och många vinklar på liten yta. Det gick sååå bra. <3 Det här ska vi jobba vidare på!
Gizmo fick naturligtvis också ett mikrospår men lite svårare än Ilandras. Han spårade jättefint men det som förvånade mig var att han bytte markering! Från apport till frysmarkering (vilket han har i specialsök)  Lite kul att se att han förknippade små föremål till specialsök istället för spår :-)
 Han har sökt Kongbitar tidigare inomhus så kanske han förknippade det med dem. Kul iaf! Ska bli roligt att se om han byter i spåret sen.
Duktiga brunråttor, nu är de nöjda <3

Vi har lekt skogsmulle så det växer mossa på oss!

Spår, sök och lydnad i dagarna tre!
Ilandra tog upp spåret jättefint och när hon kommer till första pinnen så ser jag att hon tänker till... Men går över den... Jag fick mkt tips på mitt förra blogginlägg så jag hade planerat att stanna tills hon helt enkelt plockar upp den själv. Hon blev lite sur på mig tror jag men hon plockar upp den efter några sekunder och kommer med den till mig. Då bjöd jag henne världens belöning, vi lekte massor med både pinnen och leksak och myste sen med godis. Skickade henne på spåret igen och övriga pinnar tog hon upp så himla fint!
Säger inte att det är löst än men med mängdträning och fortsatt mkt belöning kanske det blir värt för henne att stanna till. så kanske jag slipper byta till liggmarkering, jag är ju lite lat ;) Annars är det min nästa tanke. Jag ska träna på flera spårupptag nästa gång så att jag verkligen orkar belöna henne ordentligt på varje pinne. Går man långa spår blir det nästan lite jobbigt att lägga mkt tid på belöningarna, men vem har bråttom ;)

Vi har ganska nyss börjat med söket och Ilandra har själv valt skallmarkering. Så även fast vi tränar hittaövningar i vind så skäller hon iaf när hon kommer fram ;) Hennes skall är rätt kraftigt för att vara en liten tik, men så har hon tränat mkt på Gizmo när hon vill ha hans ben eller leksak ;)
Vi fick prova byxbensmodellen då hon ska springa rakt ut och hämta ett byxben och sen lära sig att springa framåt. Detta för att få raka skick och att de ska jobba framåt i rutan. Mkt intressant och roligt, är dessutom lätt att träna när vi är själva.

Nu har vi släppt vanliga lydnaden totalt och kör bara på brukslydnaden vilket är så skönt. Det blir en helt annan fokus och jag tycker att brukslydnadens moment är så roliga och Ilandra är bra på dem ;) Skall är naturligt för henne, krypet är sååååå fint och vi har påbörjat framåtsändandets sakta-del. Vi hinner helt enkelt inte med allt så vi fokuserar på brukset. Det känns helt ok faktiskt även fast jag önskar att jag hann med allt.

Gizmo har fått köra en hel del microspår, det är så kul att se honom bli så noggrann! Med Gizmo kan jag testa lite olika idéer och dem som är bra kan jag sen köra med Ilandra. Gizmo är inte ett dugg känslig om det blir tokigt, han tycker det är så kul ändå ;) Vi jobbar mkt med hans position i fria följet, jag älskar hans attityd! Men jag vill få honom att använda alla fyra benen, nu använder han bara tre för att han är så gasad! Speciellt i språnget, då hoppar han fram ;) Men det är ett bekvämt problem att jobba med en taggad hund ;) Han är grym på vittringen också, tror det beror mkt på specialsöket som han fått jobba en hel del med. Säkert därför han är så bra på microspår.

Nog surrat, nu blir det soffan!

Ett spår leder alltid fram till något

Jag har för tillfället ingen lust att träna något annat än spår!
Är verkligen så trött på vinter och kyla och har längtat länge efter våren. Så nu när den är här tänker vi ta tillvara på den!

Ilandra fick igår ett vinkelspår i skog, jag har märkt tidigare att det ibland går alldeles för fort och hon kan gena eller tappa en vinkel. Hon jobbar snabbt tillbaka, så ingen fara på taket. Men jag vill att hon ska hålla i spåret bättre.
Jag lade spåret så pass att jag visste ganska exakt hur jag hade gått (har ett kusligt minne för spår, men inte för nånting annat) ;)
Bla hade jag vinklat ut på en övervuxen skogsväg, sen vinkel igen men då klev jag av vägen och gick bredvid den. Det bekymrade inte Ilandra ett dugg utan hon följde spåret. Bra, då vet jag att hon inte spårar på förutfattade meningar om hur spåret "borde" gå. I övrigt tog hon vinklarna fint, var inga problem alls. Jag ska förbereda mer innan spårupptaget med lina osv, slarvade med det igår. Men däremot missade hon 2 pinnar som jag lätt kunde plocka upp. Hon brydde sig heller inte om att jag visade att jag plockade upp dem, hon tänkte nog "bra, då är du till nån nytta" och spårade glatt vidare. Men tog nästa pinne fint så lite förnedrande tyckte hon nog att det var att jag hittade pinnen.

Idag lade jag ett spår på lägdan nedanför mig, också med mkt vinklar. Inga problem med vinklarna denna gång heller trots ganska kraftig blåst. Hon genade i en vinkel. MEN missade två pinnar igen. Den ena missade hon för att hon hittade nåt äckligt som tydligen var mer intressant än pinnen.

Såååå.... Jag fokuserade visst på fel problem, kung med en hund som kan spåra men vad gör det när vi inte har nåt bevis med oss hem...

Funderade lite och tänkte att spåret är förmodligen för roligt. I vanliga fall ger hon mig allt hon hittar och är jätteduktig på vittring. Men i spåret betyder det inte lika mkt även fast jag möter upp med massa lek. (Inget godis, det vägrar hon)

Därför blev det ett test på gräsmattan. Jag klippte små apporter av ett cm brett band, ca 2,5 cm långa. Gick ett direktspår på gräsmattan och lade ut föremålen med jämna mellanrum, de syntes inte alls.

Släpper på henne och hon sätter fart som vanligt men jag bromsade henne direkt och visade henne samma tecken som jag har på Specialsök, vilket betyder att hon ska vara noggrann.

Ilandra fnös lite (det här är en dominant dam som vet bäst, bara så ni vet) men tog upp spåret igen och hittade föremålet och gav det till mig. Massa belöning förstås, sen iväg igen. Fick bromsa återigen och påminna henne om att vara noggrann och hon tog alla fem föremålen. Innan sista föremålet hade jag gjort en skarp vinkel och den gick hon som om att man klistrat fast näsan i spåret.

Jag har inte velat lägga mig i Ilandras spårteknik eftersom att hon tidigt visat att hon tycker det är roligt och vill verkligen spåra. Men nån påminnelse lite här och där om alla uppgifter hon har i spårarbetet kan vara nyttigt.

Nästa spår blir nog ett hårt spår för att fortsätta bygga på noggrannheten, spåra snabbt är hon duktig på ändå. Vi får fila på detaljerna istället!

Med fart och fläkt!

Den här veckan har verkligen bara ramlat iväg, känns inte som att jag fått nåt gjort!
Men har hunnit träna lite iaf ;-)
Med Ilandra putsar jag vidare med momenten i Startklass. Lite trist börjar det bli då jag egentligen har brukslydnaden i huvudet men har märkt att träna skall och kryp är inte bästa kombinationen med ung hund och vanlig lydnad ;-) Skälla och krypa är lite för roligt och väljer gärna själv när hon vill göra det. Så vi hoppas på uppflytt på nästa tävling så ska hon få köra brukslydnaden igen efter det.

Gizmo ska få sadla om från lydnad till Rally i år och jag har i sann lydnadsanda börjat lära in rallymomenten som just moment. Mitt mål är att ha så lite hjälper som möjligt så kommer vi kunna vara säkra tillsammans på tävling.
Amanda hade gjort en svår bana tekniskt och det var ganska trångt men Gizmo klarade det jättebra och jag ser framemot nästa tävling! Vi kommer värma upp med en start i Avancerad men sen kör vi på Mästare, han är ju klar i Avancerad.
Gizmo tycker att rallyn är roligare nu när jag börjat träna mer momentmässigt, han vill veta vad som förväntas.

Ilandra ska få starta Nybörjare också, bra träning att tävla i Rallylydnad!
Vi har en del inplanerade tävlingar, hej och hå vad det går! :-)

Intensitet och fokus

Quini hade en fantastisk arbetsmotor och kunde jobba i timmar utan att ens fundera på att känna efter om hon var trött. Körde vi ett elitprogram i lydnad så kunde hon lätt köra ett varv till och andra varvet var oftast bäst.
Men hon hade en del låsningar som jag fick jobba med så att hon verkligen lyssnade på vad jag sa.
Med detta i bakhuvudet har jag medvetet tränat Ilandra att vara lugn i sitt nosarbete vad gäller specialsök och vittringsapportering. Hon får gärna ha mkt vilja men det ska vara fokuserat och hon ska använda nosen direkt efter
kommandot. Det har gett ett bra resultat då hon inte tar i fel pinnar och hon tar heller inte i doftbilden där hon har frysmarkering.






I spåret är hon fortfarande intensiv men har efter vinterns träning av Specialsök blivit noggrannare och är mer fokuserad i sin intensitet. Ser stor skillnad in hennes spårarbete. Jag kommer lägga mkt tid på detaljträning i spåret i år, det är så kul att skogarna är snöfria nu!


I lydnaden är hon också intensiv men har inte så mkt låsningar. Känns lite ovant för mig, jag vill gärna ha låsningar i mindre mått då det ger hunden en målbild.
Men målbilden måste vara påverkbar vilket den inte alltid var på Quini.

Men hon låser framåt när vi tränar framförgående och konan så jag tror att det är något vi kan jobba fram successivt utan att det blir för mkt.
Ilandra har en fantastisk kontakt i fria följet och sprätter med sina små ben och ser så härligt glad ut <3

Ilandra är en riktig allroundhund och vi har börjat träna sök också där hon har skallmarkering. Hon väljer naturligt skall när hon vill komma in eller om hon vill busa så det var ett lätt val ;-)


 
 
Ilandra är en väldigt rolig liten hund, man ska inte luras av hennes storlek och oskyldiga uppsyn. Inom henne bor en kampgalning som pratar som ett monster när hon är uttråkad och hennes största intresse här i livet är att springa FORT efter en fyrhjuling eller skoter. Ilandra är mkt hund i litet format men har en fantastisk fokus för sin ålder. Det ska bli väldigt spännande att börja tävla i år och se vad vi kan åstadkomma. Jag vet iaf efter vår debut på lydnadsplanen att jag kan lita på henne och att hon gör sitt bästa efter de förutsättningar jag ger henne.
Jag kommer ge henne den tid hon behöver för att mogna färdigt men hon har alltid varit lite lillgammal trots sitt bus. Så jag tror nog att hon kommer fixa tävlingssituationer väldigt bra. Hon var inte alls speciellt berörd över att debutera inomhus på Klass Arena.
Förväntansfullt 2017!

När hjärnan bara rullar

Jag har så otroligt mycket idéer som jag vill genomföra och som jag verkligen tror på. Men jag kommer inte riktigt till skott. Jag behöver sätta mig ner i lugn och ro och ta mig i kragen men på något sätt håller jag mig sysselsatt så det hinns inte riktigt med.
Jag har projekt på jobbet nu som jag tycker är väldigt kul, först mitt skötebarn Springis, ett välgörenhetslopp där anmälningsavgiften går oavkortat till välgörenhet. Vi springer med våra hundar och delar ut goodiebags och korv efteråt. Förra gången blev det runt åttio hundar och vi hoppas på fler i år.
Nästa projekt är Valpis som jag blivit tillfrågad att hålla i, en introduktionskurs för nyblivna valpägare. Sen är förhoppningen att de ska vilja gå vidare på en fullständig valpkurs hos brukshundsklubbarna.
Har precis avslutat en Specialsökskurs på MBHK, håller nu en specialsökskurs för instruktörer med mamma och Anna. Och påbörjar ännu en kurs i Specialsök nu på söndag.
Men därefter blir det paus med kurser på klubben så jag hinner med mina egna hundar, blir kanske en till på vintern.
Men nånstans i virrvarret ska jag ta tag och våga. Tror det kommer bli jättekul! Skrämmande men roligt :-)

Att gå den långa vägen

Det har aldrig varit min starka sida ;)
Vill gärna köra inlärningssätt där jag har tidsvinst för att det ska vara effektivt.

Men planen jag har nu är lååååååångt ifrån tidseffektivt, vi startar nu en långsiktig plan i spåret.
Jag har utbildat mig till Specialsöksinstruktör för Michael Hedman (min nya idol) ;-) och han har berättat hur han utbildar idspårshundar.
Jag tänker inte gå hela den långa vägen (minst tre års utbildning som jag fattade det) men jag tänker plocka godbitar för att stärka ett noggrannt spårarbete.

Det första jag har tänkt göra är att lista ut Ilandras svårigheter och bygga upp dem och träna på det som är svårt.

Dagens spår lade A-K på en lägda som sedan gick in nedanför två grannars tomter med skällande hundar i hundgårdar. De var måttligt roade av vårt experiment, sorry grannar!
Ilandra hade inga problem med själva lägdan trots att hon inte spårat på lägda tidigare. Stördes heller inte av att Anna-Karin följde efter i spåret. Men hundarna som hon hör varje dag stördes hon av. Trots att Ilandra är så spårmotiverad så släppte hon sitt jobb flera gånger för att skälla tillbaka eller bara fokusera på hundarna.
A-K sa till mig att vänta ut henne (vi ville se hur hon skulle lösa det)
Hon fullföljer spåret och hittar alla apporter förutom en.
Hon spårade också lite lugnare än den vanliga bulldozern som hon är, jag tolkade det först för att hon behövde vara noggrannare då det blåste på öppen lägda.
Även när vi tränar lydnad kan hon bli lite störd av andra hundar och vill ha koll på dem om de är utanför planen. Men hon gillar alla hundar så det är nog bara ett kontrollbehov.

Kan inte läsa mer av det här än att hon behöver träna på att hålla fokus och det är precis det som Micke pratat mkt om.
Så jag ska bygga en plan för att stärka fokus och min teori är att hon behöver utmanas i spåret.
Jag kommer variera underlag, liggtid, personer, föremål, temperaturer för att se vad som är utmanande för henne och sen ta nästa steg.
Det är kul med spår! ;-)

Att bryta ner i molekyler

Lydnadsmomenten består av flera olika delmoment som vi gärna bryter ner till mindre delar för en bättre kvalitet på utförandet.
Men spåret och uppletande har vi inte haft riktigt samma tänk, men nu ska det minsann bli ändring :)

Jag och Anna-Karin körde uppletande häromdagen och när vi hade vallat och placerat ut föremålen gjorde vi det klassiska misstaget att bli osäker på antal föremål ;) Läxa nummer 1 ;)
Jag ska lägga upp en strukturerad plan över varje pass med specialmoment. Då jag gärna vill tävla både sök och spår måste jag skärpa till mig vad gäller planering.
Ilandra har spårat en hel del men har inte kört sök och uppletande, så nu ligger fokus på att jobba i vind.
Vi kommer också utöka hennes spårkunskaper där jag har ett projekt på gång som jag hoppas kommer ge utdelning, men jag får återkomma till det. Resultatet är tänkt att få en riktigt spårsäker hund, det ska bli så kul att börja!

Ilandra är iaf en klockren skallmarkör. Hon skäller när hon vill ha uppmärksamhet eller när hon vill ha sin leksak, så hennes skall fick jag gratis känns det som ;)
Springa tycker hon också om, så jag ser framemot lite mer värme så stigarna tinar upp så vi kan sätta igång sökträningen.
Vi har fått en hel del tips från Anna-Karin hur jag ska få hundarna mer vitringsmedvetna genom att göra övningar på promenaden.
Micke Hedman har tipsat mig om spåret, hur jag ska öka sniffningsfrekvensen för ett noggrannare spårarbete.
Jag uppdaterar hur det går, ska bli så kul att komma igång i skogen igen!

Vari ligger motivationen?

Jag har under några dagar fått rannsaka mig själv och fundera på varför jag väljer att lägga ner tid på att träna hund.
Vad är det som gör att jag varje dag tränar nån del av vår plan och att jag varje dag funderar på nya lösningar och tillvägagångssätt?
Den personliga utvecklingen, sa en vän till mig, det är varför du strävar efter att komma till elitstart.
Ja, absolut, det är en del.
Att meritera hundarna är också en anledning även fast det anses nästan lite fult att säga det idag. Varför är det så egentligen, helt oförståeligt för mig.
Om man inte har ett mål i siktet är det nog väldigt svårt att hålla motivationen uppe.

Men när inte meriterna eller den personliga utvecklingen väger tyngst, vad är det då?
Jag skulle kunna skriva nåt klyschigt som "hundar är mitt liv" eller nåt annat, vilket de egentligen är men det är inte heller moroten.
Efter lite funderande så har jag nog kommit på det.
Jag är sällan nervös på tävling. Faktiskt nästan aldrig. Förväntansfull absolut. Men inte mer. Inte ens inför Ilandras första start.
Jag har tävlat precis hela mitt liv. Nästan hela min familj är tävlingsgalna och gillar att prestera.
Så jag kom fram till att jag behöver det. Jag behöver tävla, utvecklas och faktiskt synas (fult det med) för att må bra.

Så jag är lite osvensk när jag erkänner att jag behöver känna mig grym på det jag gör och att visa genom mina hundar att jag kan.
Så enkelt kan det vara ibland och den dagen min motivation sinar är den dagen då jag känner mig helt nöjd och tillfreds med mig själv.
Måtte den dagen aldrig komma! :-)

Grymt tävlingssugen!

Nämnde i förra inlägget att jag lagt mh för Ilandra så sent så det kommer ta lång tid innan vi kan tävla appellen. Planen att tävla bruks fortsätter men kommer antagligen lägga in lydnad och kanske Rally också. Bra för henne med lite tävlingserfarenhet.
Jag började för skojs skull att träna in fot på höger sida med Gizmo. Av flera anledningar faktiskt.
Först och främst för att träna mig själv att använda min egen höger sida i träningen. Det är så invant att lära hunden saker på vänster men på höger sida blir det hur tokigt som helst. Andra anledningen är att Gizmo inte blir yngre, det är nyttigt att träna båda sidor och rally kräver följsamhet.
Sedan blev det en tredje anledning av sig självt då Gizmo lärde sig att gå på höger sida väldigt snabbt vilket motiverar mig till att tävla i mästarklass. Bra merit som Rallyinstruktör att tävla Mästare vilket jag bara gjort en gång.
Så kan jag tävla båda hundarna på en gång!
Gizmo kör en del Nosework också och han har en bra frysmarkering, riktigt nöjd med den :) Möjligt att jag har lite framtidsplaner för NW med.
Gizmo har fått backa tidigare då jag lade ner mkt tid på Quini men Gizmo ska få göra det han alltid fått gjort. Testa på nya grenar och klasser med mig. Han är min läromästare som fått stå ut med alla fel jag gjort och tack vare hans tålamod har jag lärt mig att inte göra om dem <3 Så jag ser framemot att testa nya utmaningar med min Slickobert <3

En gnutta realism i träningen

Jag har alltid ett mål med min träning och sätter upp kriterier och delmål.
Jag försöker också att inte tänka på ett moment som svårt, utan det kommer möjligen ta lite längre tid.
Men ibland vill jag göra saker utan att tänka efter före och helt enkelt bara prova om det går!

Som vittringsapporteringen tex. Jag testar ett nytt föremål och filmar processen. Och hittills har Ilandra klarat sina utmaningar, trots lite förberedelser. Det som hon får som ledtrådar är att jag använder samma pall och samma kommando. Kan även köra lite hållande av föremålet innan vittringen. Men annars kör jag bara. Ibland är det skönt att inte vara så strukturerad! Dessutom så blir det ändå ett bra resultat. Om det beror på en noggrant utarbetad grund, det vet jag inte. Eller är det så att vi överarbetar de flesta momenten utan att egentligen kolla av om det är inlärt tidigare än vad vi trott? Eller ger vi hunden så många igenkännande signaler som vi inte vet om, att vi redan talat om för hunden vad den ska göra? Tror definitivt på det sista påståendet. Språket mellan förare och hund är så uppenbart, vi ska bara lära oss se det precis som hunden gör.
Så om jag har lärt min hund vittringsapportering och jag vill byta ut träpinnar mot skorpor och spaghetti så borde det inte finnas några tveksamheter hos hunden?  Kan det vara så enkelt?
Det jag vet iaf är att Ilandra fixar olika slags föremål och det lugnar mig inför framtida tävling.
17 månader är hon. Lilla monstret <3

https://youtu.be/ShwmDTP2AWY
Vittring med skorpor
https://youtu.be/MqlYljlUX6M
Vittring med spaghetti

Nästa gång jag tänker till så ska tänka till lite mer!

Den 27 maj har jag bokat in ett MH för Ilandras kull, alla kommer förutom två. Ska verkligen bli jättekul och alla reser långt för att vara med. Detta bestämde jag redan hösten 2016, tänkte till så jag skulle vara ute i god tid!
Men på dagens träning pratade vi tävlingsstart och jag hade siktet på appellen i Matfors 29/4. Det kändes bra tidsmässigt och sen kör vi Lägre till hösten. (Säsongen är tyvärr rätt kort här i norr)
Men mitt spånhuvud har lagt MH försent och hon är över 18 mån då appellen är så Ilandra får inte medverka utan MH...
Varför tänkte jag inte till en gång till och lade MH i april :-(
Men jag får ladda om och leta upp en annan passande appell och kanske även färdigställa Lägre och köra båda klasserna ganska tätt. Men blev lite tråkigt att inte tävla på så länge!  Så vi kanske tänker om lite och lägger in lydnad och rally trots att vi bara tänkt tävla bruks i år. Blir bra träning inför appellen om inte annat.
Alla planer går inte alltid att följa ;-)