Lite ångest inför appellen

Vi hade en bra träning igår men ändå kände jag mig lite modfälld. Det kändes som om vi har för mycket kvar att befästa inför apellen om två veckor. Spåret, budföringen, apporteringen och framförgåendet är inte befäst och till råga på allt så har Gizmo börjat lägga sig på hopp sitt??? Det satt som en smäck förra veckan så nånstans har jag slarvat. Back to basics.

Men härliga Kent och Janet gav mig världens peptalk och mycket nyttiga tips på apporteringen. Hanna löste hur jag ska göra med framförgåendet. så nu känns det bättre! Har inte kört spår än, ska göra det imorgon, då ska jag prova några av tipsen jag fick, plus de tips jag tidigare fått från mamma. Så himla skönt att ha rutinerade hundförare runtomkring mig som tror på mig och mina hundar, det gör otroligt mkt!
När man tränar och tränar och man får bra resultat på tävling, då har man väl lyckats? Så är det väl, men ju mer man tränar desto mer saker att lösa dyker det upp. Det är ju så man utvecklas, och kommer vidare. Men ibland kan man behöva lite peppning på vägen. Därför är jag så tacksam för "de gamla rävarna" som aldrig tvekar att gelge sin kunskap. Hoppas man kan ge tillbaka nån gång. Kanske ska lära Kent och Dart lite freestyle??? :D

Idag skulle vi prova rutan igen, har lagt av den ett tag. Mycket för att jag ville lösa hur jag ska få bort retningen (jag går ut och visar var han ska). Hanna hade lämnat sin musmatta i rutan och Gizmo går fram och nosar. spontant klickar jag och min gosse fattade direkt. Efter några klickar var det bara att backa ut och han sprang till mattan. Han är inte inklickad på matta ;) Härliga kelpie vad lättlärd han är. Gör jag på rätt sätt så fattar han det mesta väldigt snabbt.
Hanna tyckte jag skulle testa extern belöning i skål på framförgåendet vilket han också fattade på en gång utan att vi tränat det förut. Det är kul med utmaningar, men ibland är det skönt att det går lätt också ;)

Nu är det bäst att jag skyndar på med maten, Grund 2 kurs ikväll. Kanske man testar på några moment till ikväll efteråt.... :)

Fortsatta tävlingsplaner!

Nu när LK1 är avklarad är det dags att fortsätta med årsplaneringen. I tidigare inlägg har jag skrivit upp årets mål:
LP1
Uppflytt till högre spår (som sämst godkänt i lägre)
Förstapris LK2
Utställning, åtminstone ett cert om vi får godkänt i lägre och försöka oss på att bli svensk vinnare i dec i Stockholm. Norskt cert i juni är också ett mål.

Åtminstone ett mål är avklarat ;)
Gör som Hanna Nyman nu och checkar av vad vi har kvar ;)

LK2
Platsliggning: 10
Fritt följ: känns väldigt bra, ska inte va några problem. lite finlir som fattas 8-9
Läggande under gång: 9-10
Inkallande: 10
Rutan: på retningsstadiet, går ut men ännu inget ställande
Apportering: vårt problemmoment, vi fortsätter kämpa
Hopp sitt: 9-10
Fjärrdirigering: behöver tränas mer avstånd, annars mkt bra

Som det ser ut nu bör vi kunna starta i juni, mkt jobb kvar på rutan och apportering men det tror jag vi fixar. Apporteringen behöver vi ju dessutom till appellen.

Brukslydnad:
Linförighet: 8-9
Framförgående: lite osäkert än, mer träning
Läggande under gång 9-10
Hopp sitt: 9-10
Inkallning: 10
Apportering: problem
Budföring: ingångarna, att han inte ska pussas så mkt är kvar. annars klart!

Framförgående, apportering och budföring kvar, med två veckor till start. Plus att inte spåret sitter. Han plockar pinnarna dock, alltid nåt ;) Här ligger min stress, tvåan känns det bra inför men vi får se vad vi hinner med inför appellen, sen har det tråkiga vädret stört vårt spårande. Men jag ger inte upp än, mkt kan hända på två veckor!

Ikväll har jag och Therese träningsplanering så kanske vi kan luska fram hur vi ska klara appellen ;)

Blöt men mycket trevlig tävling på MBHK!

Blev grymt impad av alla tävlande idag, alla fick förstapris förutom två st av tio starter! Planen var blöt och kall, alla låg på platsliggningen. Suveränt :)

Gizmo fick sitt tredje förstapris och kan nu titulera sig NORD V-11 LP1 Aussie Action's Opal. Nu när ettan är klar så kan vi koncentrera oss på tvåan och appellen, så kan jag lägga ner ställandet ett tag ;)

Resultat:

Platsliggning: 10
Tandvisning:   8 (reser sig) hann inte riktigt med att sätta honom, men två poäng hit eller dit ;)
Linförighet:     7,5 (sitter ej, nosar) Grymt nöjd med positionen! Lite problem med sättandena, men det
                            hade jag väntat mig när det var så blött...
Läggande:       9  (Lite sen)
Inkallning:      10
Ställande:        9  (tar ett steg)
Apportering:   0 avstår) ett moment jag inte lagt krut på att lära in.
Hopp:             10
Helhet:            9,5  Han var jättebra mellan momenten, behövde inte korrigera ngt, inte ens
                              sättandena :)

Allt som allt gjorde han en till bra tävling på blöt plan, det visar hur mycket vår träning har gett. Att han lyssnar och jobbar fast det är obehagligt. Tror lilla Gizmo börjar bli stor :) <3

Therese och Ville gjorde det så himla bra idag. Som hon kämpat med fjärren, Ville har inte satt sig på första kommandot på träning på långt avstånd så vi var lite nervös innan starten, iaf jag ;) Men det gick som en dans, inga dk alls! Och deras paradnummer rutan blev en solklar tia :) Så glad för din skull Therese, grattis till förstapriset!

Hanna och Kyra har kämpat hårt sista året med pip och skall och jag är såååå glad att det går så bra för dem. De gjorde ett strålande program, förstapris! Jättesnygg ruta de med :)

Så roligt att träna och tävla med er brudar! Jag får en helt annan energi och vilja :)

Jag och Gizmo har verkligen haft en strålande vår tävlingsmässigt, hoppas det håller i sig, spårappellen i maj närmar sig...

-Mamma, varför vill inte Lady va med dig?

*Hon ville till himlen gumman.

-Men mamma du vill ju att Lady ska va här.

*Ja det vill jag jättegårna.

-Lady kommer sakna oss.
*Ja det kommer hon. Och vi kommer sakna henne.
-Jag saknar Lady... Lady är på månen.
* Lady är i himlen bland molnen.
- Ja, på månen.
* När det är mörkt ute kan du nästan se Lady, hon sitter bland stjärnorna. Hon ser oss hela tiden.

-Kan Lady komma ner då?

* Nej det kan hon inte, men en dag får vi träffa henne igen.

- Ja det gör vi. Jag saknar Lady. Du också mamma?

*Ja det gör jag.

-Träffa henne sen.

(mamma gråter)

-Mamma ledsen?

*Ja mamma är ledsen, jag saknar Lady.

-Ingen fara mamma, ta lite vatten så blir det bättre.

Så har våra samtal sett ut mellan mig och Emilia. Hon kan vara världens busunge, men så himla klok för att vara tre år! Det första Emilia sa imorse var att hon ville se Lady i himlen och sen gick hon till fönstret. Då såg hon att det snöade så hon såg inte himlen. Då förklarade jag att Lady älskade snön och att hon alltid blev så glad när det snöade. Lady skickade snön till oss för att visa att hon är framme och har det bra.

Även fast hennes hjärta slutade slå i mina armar så har min hjärna inte förstått att hon är borta. Jag åkte och tränade imorse och som vanligt sparade jag några blodpuddingsbitar som jag alltid gör och tar med hem till Lady. Av ren vana plockar jag upp dem ur fickan efter jag låst upp dörren. Men ingen Lady.

Allt är trist och jag gråter konstant, men jag har förlorat en hund tidigare och vet naturligtvis att det blir bättre. Även fast det inte känns så nu.

Jag vill tacka min mamma för att hon alltid ställer upp och för att hon rusade hit på morgonen och sen tog hand om barnen. Jag vill även tacka Annakarin som följde med mig till veterinären och var med mig i en så svår stund. Det jag mest vill tacka dig för Annakarin är för att du öppnade fönstret och lät Lady flyga ut, det betydde oerhört mycket.

För några veckor sen opererade vi bort en hörntand och drog ut tre framtänder på Lady som var dåliga. Hon hade fina värden och hon klarade narkosen bra. Tyvärr hade Lady ont förmodligen i ryggen, men med hjälp av en Rimadyl tablett om dagen mådde hon jättebra, blev som en unghund igen. Hon mådde bra efter operationen, inga komplikationer alls. Fram till igår har hon mått jättebra, vi har gått promenader och korta spår.

Så när jag kom ner på måndagsmorgonen och ser henne känner jag hur magen vrids om. Det var inte min Lady som satt där. Min Lady har inte tom blick. Hon ligger inte kvar när man tar fram maten. Hon ligger verkligen inte kvar när man öppnar dörren. Hon har aldrig behövts dras ut i kopplet för att kissa. Och heller aldrig tittat på mig med en så sorglig blick. Redan då visste jag, även fast jag bad min mamma komma och bekräfta. Det är slut nu.

Veterinären sade att hjärtat ville ge upp, hjärtat var det enda man inte kan kolla på värdena inför en operation utan att ta ultraljud. Narkosen påskyndade förmodligen processen men det var ändå ett oundvikligt slut.

Även fast det kom som en chock för mig var det ändå skönt för Lady att det gick så fort, hon mådde bra ända fram till slutet.

Ditt hjärta slutade slå i mina armar, men mitt hjärta slutar aldrig slå för dig...

Min vän, du saknas mig...

När jag skriver detta har jag ännu inte förstått att du är borta. Jag gråter så fort jag tänker på dig, men det är inte bara av sorg jag gråter.
Jag gråter för den glädje du gett mig, alla upplevelser vi delat, alla skratt och huvudbry.
Jag gråter av lättnad för att du visade mig att det var dags, att du hade fått nog. Att du var redo att gå vidare.

Jag gråter av tacksamhet att du ville komma till mig och dela med dig av dig själv.
Jag gråter för allt du hjälpt mig gå igenom de senaste elva åren.
Jag gråter för att du var min första och för din kärlek till mig.
Jag gråter för att du ger mig anledning att gråta och att du alltid kommer fattas mig.
All min sorg och mitt brustna hjärta skulle jag återuppleva tusenfallt, jag kommer aldrig ångra att du kom till mig.
Den glädje du gett mig betyder så mycket mer än den sorg jag känner nu. Det värker i hjärtat men vetskapen om att du har det bra gör mig stark, såsom du var i livet.

Hälsa Grizzly, Freja och Dewi leta upp dem så fort du kan. Tala om att vi saknar er och aldrig glömmer och att vi vet att ni har det bra. Ingen cancer, ingen artros och inga onda ben. Bara frihet och vidder.
Lady min kära Lady, jag är dig evigt tacksam för det du gett mig. Se ner på oss då och då så får du se att vi älskar dig och saknar dig och är glada för din skull.
Många tårar gick åt till mitt farväl men du är värd varenda en.

Lady min allra bästa vän. Du kommer alltid fattas mig.

Surt sa räven...

Idag spårade jag och Annakarin med fem hundar, inte illa va ;) Emilia hängde efter så gott hon kunde, men det var inte så lätt så hon fick rida på Annakarins axlar. Gulle henne ;)
Iaf... så märkte vi att Gizmo inte alls fattat spåret än. Jag har som vaaaanligt gått för fort fram och missat att han är för osäker på vad han ska göra så minsta störning så släpper han. Pappa och Annakarin tipsade om att jag ska lägga raka spår och gå serpentiner och det leder fram till en pinne, jag har förmodligen lagt ut för mycket pinnar som han sedan vindat in. Jag har själv ingen fallenhet för spår och bara baskunskaper så det gör det ju inte lättare för honom.
När jag kom hem lade jag raka spår och det var absolut ingen störning, då tog Gizmo det klockrent! Så än finns det hopp, bara jag kan lära mig att göra rätt från början....
Lady fick också ett spår. Pappa spårade med henne när hon var i två årsåldern och har inte spårat sen dess, hon plockade både spår och pinnar hur bra som helst= rätt inlärt...

Surt är det också att Vincent vågar vägra köpt barnmat. Jag gör all mat själv, men vill att han ska kunna äta köpt de gånger man faktiskt glömmer ta med mat när man åker nånstans. Men nej, han äter inte. Han ryser, rynkar näsan och vägrar efter ett par tuggor att öppna munnen. så idag blev det gröt till middag då mitt förråd i frysen var tomt och vi själva åt köpt pyttipanna. Så roligt var det med det ( Emilia var likadan ) så nu blir det bättre planering och tänka på att fylla upp frysen lite extra.
Men tänk ändå att det är sån skillnad på smaken, man ser verkligen att han tycker det smakar illa! Jag har smakat själv och personligen tycker jag det är smaklöst, smakar mest konserverat. Fyra olika sorter har vi provat och inget duger så nu får det vara. Jag vet att det är många bebisar som inte vill äta, kanske de heller inte vill ha köpt barnmat? Tycker att företagen ska skärpa sig, man ska kunna förlita sig på dessa burkar om man känner att ens egna matkunskaper inte räcker till. Min mat smakar som den vi äter fast utan salt, alltså lite tråkigare, men Vincent gillar det. Man ska kunna äta det barnet äter utan problem och jag klarar inte av att äta burkmaten så jag förstår ju iofs att inte Vincent äter den. Nej, det är bara att bunkra, han äter ju en hel del den lille rackarn... ;)
Nu ska jag försöka sätta mig in i en massa banksiffror... tror jag går och badar barnen istället.. ;)