Bitter men taggad!

Vet ni, jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte tyckte att det är jobbigt med alla förhoppningsfulla inlägg om vänner som ska till SM. Det suger b***e att jag inte kan dela deras resa och det döljer jag inte att jag tycker. Men inte fasen tänker jag sitta hemma och sura, jag kommer inte till SM på det sättet 😊
Sååå nu ligger prio på Gizmos återhämtning såklart och att jag hittar saker åt honom att göra så han inte känner sig åsidosatt. Jag har också börjat planera för Wixie och Ilandra mer detaljerat, nu när det inte blir rallytävlingar i höst.

Ilandra har fått sån härlig attityd i lydnaden så jag är lite sugen på att tävla LKI med henne. Samtidigt som hon går himla bra i spåret och hennes sökmarkeringar är jättefina! Åååååh den lilla sötnosen, vad ska jag fokusera på 😂 Jag ska träna imorgon igen och se om jag kan bestämma mig.

Wixie fick valla ikväll! Gick jättebra när hon lugnade sig lite, hon är lite för intensiv. Men vad roligt det är! Fattar inte varför jag inte tar mig tid att valla oftare när jag blir så glad av det! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som har tre hundar med så mkt kvalitéer så att jag kan träna vad jag vill! I övrigt gick Wixie väldigt bra på lydnaden idag också, har blivit mkt mer fokuserad.

Idag är nog första gången jag känt riktig glädje efter Gizmos skada. Så jag fortsätter att fokusera på att träna och ha roligt med mina hundar, alla tre 😍😍😍

Glädjen är total ❤️

Krister tog emot oss imorse tillsammans med sin underbara personal. De tyckte mycket om Gizmos mentalitet som de uppmärksammade på en gång. Gizmo var sitt vanliga jag trots smärtan 😍 Krister såg lite bekymrat på Gizmo när vi kom in och vi behövde knappt vänta alls innan Gizmo fått lugnande inför röntgen. Apparaten var väldigt avancerad och detaljerad. Krister kunde glädjande säga att det med stor sannolikhet var ligamenten och inte senan som behövde åtgärdas! Men han skulle veta mer efter operationen. Vi lämnar Gizmo med hopp, vi ska återkomma efter två timmar.

Väl tillbaka får vi veta att allt har gått bra och Krister tror på att Gizmo blir fullt återställd! Alltså, det tog ett tag att förstå... Häromdagen fick jag välja mellan steloperation eller egen läkning upp till ett år. Det kommer att ta 3 månader att återhämta sig från den här operationen med förväntat gott resultat! Dock finns det ett orosmoment kvar och det är tån som Gizmo bröt ifjol på samma tass som inte behövde åtgärdas enligt förra veterinären. Men Krister fann flera lösa fragment som kan orsaka smärta och/eller artros. Vi ska kolla på den igen vid återbesök om tre månader, det gick inte att fixa den samtidigt då de två skadorna behöver läkas på olika sätt. Men sammanlagt blir det en läktid på fyra månader och då är min guldkelpie helrenoverad! 😍😍😍 Jag är så glad för den här operationen, med stor sannolikhet kommer Slickobert att kunna springa fritt igen och vara en aktiv kelpie 😍 Vem vet, vi kanske tävlar SM 2019, så länge vi sköter rehabiliteringen 😊 Men fokusen ligger på att Gizmo ska få tillbaka sitt rörliga liv, det är det viktigaste! Tur jag har Marie att stötta mig på och vi kan ringa Krister när som helst. Vi ska fixa detta!

Vill också tillägga, innan ni gör en steloperation eller amputerar, kontakta Krister först. Kan varmt rekommendera honom och hans härliga gäng 😍

Från att "bara" missa SM till en oviss framtid

Vill börja med att tacka för att ni alla är oroliga för Gizmos skull! Istället för att skriva till er på messenger vad som hänt så gör jag ett inlägg istället.

Från början till nu.

Jag, mamma och Lena skulle träna i torsdags, de valde att börja med uppletande och sök vilket jag avstod för att Gizmo inte skulle råka göra sig illa inför SM. Jag åkte i förväg till klubben och ska gå och rasta mina hundar för att sedan köra lydnad och rally. Jag håller Wixie kopplad men Ilandra och Gizmo är som vanligt lösa men springer i närheten av mig. När Gizmo är på väg till mig så hoppar han ner i ett dike, i det diket finns en dold vägtrumma. Det fanns inte en chans att han (eller jag) skulle se den då den var dold av högt gräs. Gizmo skriker till tre gånger och hoppar upp ur diket med benet rakt ut. Tankarna hinner snurra ordentligt och jag tror med all säkerhet att han brutit benet eller krossat bogen. Jag bär tillbaka honom till klubben och känner igenom honom, jag får känna och klämma men han är öm vid tårna. Han bröt tån på samma tass i fjol så både jag och mamma misstänker brott.

Marie på Biceps tar emot oss redan fredag kväll, vilken klippa hon är! Vi åker även dit söndag kväll. Marie blir dock bekymrad och tror att det är mer än en bruten tå så jag åkte in akut idag till veterinären. De tog röntgenbilder som inte visade på fraktur, skadan ligger förmodligen på senan/senorna på baksidan av tassen. Prognosen såg inte bra ut och jag fick mycket att fundera på.

När skadan skedde var jag väldigt ledsen för att Gizmo hade så ont och för att vi skulle missa SM. På söndagen hos Marie insåg jag att vi även skulle missa DM och NM. Efter besöket hos veterinären idag skulle jag vara glad om han tar sig tillbaka till tävlingsbanan överhuvudtaget. Så från besvikelse till smärta, att höra att han förhoppningsvis kan bli en kontrollerad sällskapshund. Enbart på grund av ett hopp ner i ett dike!

Rekommendationen blev steloperation, med förväntad minskad rörelse i tassen. Vilket betyder att det är stor risk för att han kan få problem utöver tassen, som överbelastning, artros m.m. Eller låta det läka ut själv med stöd på tassen under en period på 6-12 månader med stor risk för att han sliter upp det vid vilket tillfälle som helst, men möjligheten fanns att det kunde läka. Inget av dessa alternativ lät som ett liv för Gizmo, eller mig och jag har helt ärligt brutit ihop fullständigt idag. Gizmo är en aktiv och glad hund, han skulle må så dåligt av att behöva gå i koppel i stort sett resten av sitt liv. Jag har vacklat fram och tillbaka mellan förlusten av en tävlingshund på hög nivå och smärtan över att Gizmo inte ska få ett fullvärdigt kelpieliv. I övrigt är Gizmo helt otroligt frisk, finns inte ett fel på honom! Perfekt hjärta, fortfarande A-höfter, frisk rygg och i toppkondition. Han går omkring med 19,5 välmusklade  kilon, finns inte ett uns med extra fett på honom. I ett års tid har jag förberett honom och maxat vår fysträning, vilket har gjort att han är helt underbar att tävla och träna med och har en fantastisk glädje och uthållighet. Jag är så glad att jag har lagt ner det jobbet, det kommer att hjälpa honom i läkningsprocessen.

Mamma och pappa tog emot min sorg och det tråkiga alternativen för Gizmo hemma hos dem. Men mamma var klarare i huvudet än jag och ringer Pia och får tips om en jättebra ortoped i Söderköping. De lyckas på nåt sätt ordna en tid åt oss på onsdag och mamma följer med mig ner. Veterinären vill kika på Gizmo först men han kommer förmodligen opereras för att försöka laga senan om jag förstod det rätt. Lyckas operationen borde han kunna få andra förutsättningar än vad en steloperation kan ge. Jag vågar inte hoppas, men denna veterinär är specialist och har lagat flertalet polishundar som har återgått till tjänst! Jag önskar att Gizmo kan få vara kelpie resten av sitt liv, att få springa lös på promenader och inte vara ständigt bunden i ett koppel. Får han det livet är jag mer än nöjd, kan vi tävla är det en stor bonus, men absolut inte viktigt i detta läge.

Det är en allvarlig skada han har och jag har fortfarande svårt att förstå att han har råkat ut för detta, hoppandes ner i ett dike tio meter ifrån gräsplanen på klubben. Tänk att vi först "bara" missat SM och nu står vi inför det här...

Jag uppdaterar er gärna och ni får gärna fråga, jag förstår att ni vill veta då ni också bryr er om både mig och Gizmo. Tackar ödmjukast för allt stöd <3 Stort tack till mina föräldrar som alltid ställer upp och tar emot en nära hysterisk dotter <3