Min läromästare, min hjälte

Gizmo fyller snart åtta år! Inte för att det märks, han är som ett gott vin, bättre och bättre för varje år 😊.
Gizmo och jag är ju kvalade till SM i rallylydnad så vi tränar inför det i år. Fokus ligger på att han och jag ska ha så roligt som möjligt på våra träningar. Jag börjar oftast med att göra sidbyten, precisionsövningar och position. Men sen får han braka loss! Jag sätter ofta upp olika stationer från lydnaden, rutan, hoppet, apportering tex. Skickar honom i fart från den ena stationen till den andra och nånstans kan jag även ta in honom i position för att sedan låta honom kasta sig över sin leksak. Genom denna övning blir Gizmo explosiv och han älskar det! Det jag har lärt mig genom åren med Gizmo är att känslan emellan oss är det viktigaste för honom, glädjen och samarbetet och att han känner sig duktig. Han vet när jag fejkar en belöning om jag har en dålig dag, det är jätteviktigt att jag är ärlig i min träning. Mår jag dåligt märker han det direkt och då lägger han sin fokus på mig istället för träningen vilket jag tycker är en helt underbar kvalitet hos honom, det är väldigt få runt om mig som kan mäta sig med hans intuition gällande mitt mående. 😍
Det kan dock ställa till det på tävling. En tävling i höstas mådde jag riktigt uselt, jag var dessutom lite less på att tävla. Det slutade med 97 i ena klassen trots att vi inte gjorde vårt bästa men jag diskade oss i den andra. Gizmo var själv hängig den dagen och redan nästa dag var han väldigt snorig. Jag märkte redan på morgonen att något var fel men jag åkte ändå. Jag måste lära mig att lita på min intuition som har visat sig ha rätt många gånger när det gäller mina hundar.
Men det hämtade vi upp under resterande tävlingar då jag beslöt att när jag tränar och tävlar med Gizmo är det bara han och jag. Det förtjänar vi och vi kan vara sociala en annan gång.
Jag känner mig väldigt förunnad som fick just Gizmo som min första kelpie, en otrolig läromästare som har visat mig att det finns miljoner sätt att träna en hund. Han är dessutom en otrolig vän som har full koll på matte 😍

Perfektionist, javisst, gäller det även hundar?

Jag anser inte mig själv vara perfektionist, kontrollfreak möjligen men inte perfektionist. Det är dock mångas uppfattning om mig, vilket inte gör mig något. Jag kan väl inte ta det som annat än en komplimang 😊. Iofs finns det nivåer av allt så jag kanske är en miniperfektionist 😂

Men jag har mål och planer för varje hund jag har och det är viktigt att följa. Men än viktigare att anpassa planen om det inte fungerar.

Ilandras plan har jag fått anpassa då Ilandra har så många olika sidor. Hon är definitivt perfektionist och vill göra rätt i alla situationer. Hon älskar skogsarbete och hon har en fantastisk nos som hon gärna använder.
I lydnaden har hon en underbar attityd i fria följet
https://youtu.be/YwBfb-Ym5S4
Hon är så lättlärd och arbetsvillig och dessutom grym på kamp så hon är lätt att belöna. Det vi jobbar på nu är att hitta en social belöning som hon gillar. Får hon inte sin leksak tror hon att hon har gjort fel och hon vill göra rätt hela tiden. Att träna hund är verkligen en vetenskap, Ilandra kan alla moment inför tävlingsstart men jag behöver en bättre social belöning för att hon ska ha så roligt som möjligt. Får jag till det så kommer hon bli en härlig tävlingshund 😍
Mitt mål är att bygga upp hennes förväntan på belöningen så att hon blir mer och mer taggad inför varje moment, att hon vet att snaaart kommer belöningen! Ilandra är en pärla och hon lär mig massor 😍

Mål, utförande, bakslag och success!

Precis så kan min träning se ut med mina hundar!
Oftast har jag en tänkt plan över min inlärning som jag formar efter den individuella hunden. Jag tycker ofta att jag får det resultatet som jag har tänkt.

Wixie är min nya hund, sex månader fyllda och jag tror nog inte att jag har presenterat henne närmare. Kanske för att hon är helt omöjlig att fota för passivitet är enligt henne sååå tråkigt! Tycker jag med, men en fin huvudbild kräver en stilla och fokuserad hund 😊
Wixie är husets clown som rör sig tusen ggr mer än hon behöver. Bara att ge henne mat är en cirkuskonst från hennes sida då hon måste springa i full fart för att sedan kastvända och göra fem snurrar med bara bakbenen i golvet.
Med den presentationen kommer vi till det här med att ha en plan. Wixie är väldigt följsam och fria följet är ett moment hon gillar trots att hon inte får springa. Varför hon är förig beror nog på att hon är extremt "mattig" vilket ofta är en fördel. Förutom i passiviteten...
Att vara stilla är onödigt och dessutom bli lämnad av matte känns ju ännu konstigare så Wixie tycker att det är ett oväsentligt moment.
Min plan var att träna med omvänt lockande. Japp, det gick bra förutom att hon klev upp efter varje belöning. Wixie anser att en repetition räcker. Nästa tanke var att köra indianen, alltså hålla henne aktivt passiv med en leksak. Funkar mkt bättre, men inte längre ifrån än två meter. Jag har bra tålamod, tycker att jag brukar kunna vänta ut det mesta, men Wixie... Hon kan kliva upp om och om igen och till slut sätter hon sig inte alls och bjuder in till hundra andra (roligare) saker. Jobba vill hon, hur länge som helst och sitta still är enligt henne helt onödigt när vi kan göra andra roligare saker.
Så var är vi i utvecklingen? Vet inte ens om vi gått förbi utförande då vi ännu inte fått till det 😂 Men en underbar hund är hon med full fokus på party. Sitta eller ligga still finns det tid för i en annan del av livet 😂 Vi fortsätter med indianen och ett stort knippe tålamod så hoppas jag att hon ser ett högre värde i att vara stilla även fast det strider mot hennes natur 😂