Vari ligger motivationen?

Jag har under några dagar fått rannsaka mig själv och fundera på varför jag väljer att lägga ner tid på att träna hund.
Vad är det som gör att jag varje dag tränar nån del av vår plan och att jag varje dag funderar på nya lösningar och tillvägagångssätt?
Den personliga utvecklingen, sa en vän till mig, det är varför du strävar efter att komma till elitstart.
Ja, absolut, det är en del.
Att meritera hundarna är också en anledning även fast det anses nästan lite fult att säga det idag. Varför är det så egentligen, helt oförståeligt för mig.
Om man inte har ett mål i siktet är det nog väldigt svårt att hålla motivationen uppe.

Men när inte meriterna eller den personliga utvecklingen väger tyngst, vad är det då?
Jag skulle kunna skriva nåt klyschigt som "hundar är mitt liv" eller nåt annat, vilket de egentligen är men det är inte heller moroten.
Efter lite funderande så har jag nog kommit på det.
Jag är sällan nervös på tävling. Faktiskt nästan aldrig. Förväntansfull absolut. Men inte mer. Inte ens inför Ilandras första start.
Jag har tävlat precis hela mitt liv. Nästan hela min familj är tävlingsgalna och gillar att prestera.
Så jag kom fram till att jag behöver det. Jag behöver tävla, utvecklas och faktiskt synas (fult det med) för att må bra.

Så jag är lite osvensk när jag erkänner att jag behöver känna mig grym på det jag gör och att visa genom mina hundar att jag kan.
Så enkelt kan det vara ibland och den dagen min motivation sinar är den dagen då jag känner mig helt nöjd och tillfreds med mig själv.
Måtte den dagen aldrig komma! :-)