När det bara klickar!

Idag när jag tränade mina hundar så tänkte jag bara WOW! De flesta träningar går ofta väldigt bra, men när man får den där känslan, med tre olika hundar, att alla tre gör sitt yttersta och momenten klickar! Det är magiskt verkligen 😍

Ilandra var först ut och vi tränar inför LKI. Jag har inte tänkt tävla så mkt lydnad egentligen utan ville lära mig mer om brukset och tävla spår. Men varför välja när vi kan göra både och 😊 Momenten behöver finslipas men det är bara roligt. Det vi har jobbat mest med under året är attityden och att Ilandra ska kunna släppa att hon ibland gör fel. Det fick vi träna på idag då hon ville göra rätt men förväntade sig att hon skulle lägga sig och lade sig när jag sa stå. Då blev det fel två gånger men sedan gjorde hon rätt, då fick jag chansen att jobba upp henne igen fast hon tyckte att det var jobbigt att göra fel. Det viktigaste med Ilandra är att hon känner sig säker, hon vill så gärna vara till lags och gör allt för att få kampa och leka. När hon släpper sista osäkerheten kommer hon bli grym, hon har en fantastisk kontakt i sitt ff. Älskar hennes engagemang speciellt i ff men även i rutan och konen. När hon är fullt fokuserad har hon kvalitéer som jag är väldigt tacksam för, tex har hon snabba sättanden i ff som hon själv har byggt upp värde i. Jag ska lägga manken till och träna henne lite varje dag för att bygga upp henne så att hon förstår vilken stjärna hon är. 😍

Sedan var det Wixies tur och hon for fram som en svart skugga överallt. Hon kan vara både allvarlig och en clown samtidigt så jag har svårt att hålla mig för skratt 😁. Vi jobbar än så länge mest med fartmoment för att verkligen ge farten betydelse och det har inte Wixie ngt emot 😉 Hennes stora utmaning är störningar och därför kommer jag ge henne tid innan vi går ut och tävlar. Hon är precis som jag vill ha henne, kan inte bli mer nöjd! Med tanke på att det var jag som bestämde den här kombinationen för kullen så är jag lite extra glad att jag kunde kombinera två individer för att få den mentaliteten som jag önskar och att jag dessutom kunde välja ut just den tiken ur kullen som skulle passa mig bäst. Jag har haft motgångar de senaste tre åren på olika plan men här gick det precis som jag ville 😍 Wixie tränas också för spår men jag tror det får bli lydnad också med henne 😊

Gizmo... Dåre 😁 Han fick träna ute på snö, hur mkt bättre kan det bli! Fantastisk respons på mina hjälper och han kramade verkligen ur allt han kunde ur sina fem minuter som jag begränsar honom till. När han är frisk igen kommer vi gå direkt ut på tävlingsplanen, han är redo! Jag vet inte ens vad vi ska träna på, han gjorde inte ett enda fel idag. Tror jag ska åka in till Tinas Hundliv och köra en liten bana för att vi ska få lite mer struktur i träningen. Galet pigg är han iaf! I början på januari åker vi ner och fixar tån och sen hoppas jag att vi kan börja tävla så fort den är läkt. Gizmo är redo redan nu 😁 Men även fast han inte är halt så vet jag att den där tån kommer att ställa till det för honom när han blir äldre så det är bättre att fixa den nu medan han inte är för gammal. Så får det bli!

Tre månader har gått, åter till Söderköping

Tre månader i koppel, tre månader i ovisshet efter en tekniskt svår operation. Tre månader med benet instängd i ett varmt benskydd som gett skavsår på en trampdyna. Tre månader med frustration från Gizmos sida att inte fått springa med de andra. Tre månader med passande, inte hoppa upp och ner i möbler, trappor, på folk... Tre månader med Gizmos sorgsna ögon när jag om och om igen säger nej när han vill leka... Det har varit jobbiga månader men vi har kämpat! Då Gizmo fortfarande visat lite hälta när han klivit upp har jag varit rädd att operationen inte fungerat fullt ut, hoppades i mitt stilla sinne att hältan berodde på skavsår.

Så kom äntligen dagen då vi fick träffa Krister Julinder igen i Söderköping! Han blev mycket nöjd med resultatet, operationen var lyckad! Han gav oss en stor eloge för hur vi har rehabiliterat Gizmo, allt slit har verkligen hjälpt hans återhämtning! Det rättfärdigar verkligen alla de gånger Gizmo har sett på mig med sorg i ögonen...

Men hältan beror tyvärr på tån som han bröt för två år sedan. Krister vill ge honom två månader till för att helt läka första operationen, är hältan inte bättre blir det en operation till. Vill poängtera att han inte visar mycket hälta, det är när han kliver upp sedan syns ingenting om han går på jämnt underlag. Förhoppningsvis är han färdigopererad men jag tvekar inte en sekund på att låta Krister operera Gizmo igen, en operation som han har gjort 50 ggr förut men som väldigt få klarar av att göra i Sverige. Det som också imponerar är att Krister har investerat i väldigt avancerade hjälpmedel, Gizmo behövde bara göra UL för att kunna se senan och hur fint den läkt tack vare en väldigt avancerad UL. Istället för att öppna upp honom igen som man behövt göra annars. Otroligt tacksam för det!

Vid det här laget hade Gizmo kunnat vara stelopererad och haft en amputerad tå. Med stor risk för artrosbildning pga ingreppen. Idag har han "bara" ont i tån! Vilken känsla! Lyckas den operationen blir han helt återställd! Alternativt att det läker själv. Jag vill dela med mig av Gizmos resa hela vägen, kanske hjälper det någon annan.

Krister gjorde även röntgen på Wixies armbågar och höfter. Han gjorde allt själv! Han tyckte att det blev bäst så och han hade kontroll. Hos Krister känner jag verkligen att han lägger ner tid och pengar på sin verksamhet och trots detta har han det lägsta priset på HD och AD jämfört med de kliniker jag har varit till tidigare. Jag rekommenderar starkt mina vänner och valpköpare att göra röntgen hos Krister. Han tyckte att höfterna såg bra ut så håll tummarna!

Wixie den knäppa hunden... De sövdes samtidigt men Gizmo var först ut och jag följde med honom. Trots att Wixie fått lugnande så försöker hon allt hon kan för att följa med mig och Robert fick kämpa för att lugna ner henne och då var hon egentligen nästan helt utslagen! När hennes röntgen var klar vaknade hon till innan uppvakssprutan och försökte ta sig till mig. Krister tyckte att hon hade gott gry i sig, tror hon imponerade på honom 😊 Mkt energi där sa han, jodå det håller jag med om 😁 Wixie visade redan när han gav henne sprutan att det är mkt energi i henne 😁 Riktigt roligt att se hur hon är i olika situationer och att hon väldigt ofta imponerar på andra genom att bara vara sig själv. ❤️ Nu har vi sex timmars resa hem om trafiken flyter på men det är värt varenda minut att besöka Krister ❤️

Bitter men taggad!

Vet ni, jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte tyckte att det är jobbigt med alla förhoppningsfulla inlägg om vänner som ska till SM. Det suger b***e att jag inte kan dela deras resa och det döljer jag inte att jag tycker. Men inte fasen tänker jag sitta hemma och sura, jag kommer inte till SM på det sättet 😊
Sååå nu ligger prio på Gizmos återhämtning såklart och att jag hittar saker åt honom att göra så han inte känner sig åsidosatt. Jag har också börjat planera för Wixie och Ilandra mer detaljerat, nu när det inte blir rallytävlingar i höst.

Ilandra har fått sån härlig attityd i lydnaden så jag är lite sugen på att tävla LKI med henne. Samtidigt som hon går himla bra i spåret och hennes sökmarkeringar är jättefina! Åååååh den lilla sötnosen, vad ska jag fokusera på 😂 Jag ska träna imorgon igen och se om jag kan bestämma mig.

Wixie fick valla ikväll! Gick jättebra när hon lugnade sig lite, hon är lite för intensiv. Men vad roligt det är! Fattar inte varför jag inte tar mig tid att valla oftare när jag blir så glad av det! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som har tre hundar med så mkt kvalitéer så att jag kan träna vad jag vill! I övrigt gick Wixie väldigt bra på lydnaden idag också, har blivit mkt mer fokuserad.

Idag är nog första gången jag känt riktig glädje efter Gizmos skada. Så jag fortsätter att fokusera på att träna och ha roligt med mina hundar, alla tre 😍😍😍

Glädjen är total ❤️

Krister tog emot oss imorse tillsammans med sin underbara personal. De tyckte mycket om Gizmos mentalitet som de uppmärksammade på en gång. Gizmo var sitt vanliga jag trots smärtan 😍 Krister såg lite bekymrat på Gizmo när vi kom in och vi behövde knappt vänta alls innan Gizmo fått lugnande inför röntgen. Apparaten var väldigt avancerad och detaljerad. Krister kunde glädjande säga att det med stor sannolikhet var ligamenten och inte senan som behövde åtgärdas! Men han skulle veta mer efter operationen. Vi lämnar Gizmo med hopp, vi ska återkomma efter två timmar.

Väl tillbaka får vi veta att allt har gått bra och Krister tror på att Gizmo blir fullt återställd! Alltså, det tog ett tag att förstå... Häromdagen fick jag välja mellan steloperation eller egen läkning upp till ett år. Det kommer att ta 3 månader att återhämta sig från den här operationen med förväntat gott resultat! Dock finns det ett orosmoment kvar och det är tån som Gizmo bröt ifjol på samma tass som inte behövde åtgärdas enligt förra veterinären. Men Krister fann flera lösa fragment som kan orsaka smärta och/eller artros. Vi ska kolla på den igen vid återbesök om tre månader, det gick inte att fixa den samtidigt då de två skadorna behöver läkas på olika sätt. Men sammanlagt blir det en läktid på fyra månader och då är min guldkelpie helrenoverad! 😍😍😍 Jag är så glad för den här operationen, med stor sannolikhet kommer Slickobert att kunna springa fritt igen och vara en aktiv kelpie 😍 Vem vet, vi kanske tävlar SM 2019, så länge vi sköter rehabiliteringen 😊 Men fokusen ligger på att Gizmo ska få tillbaka sitt rörliga liv, det är det viktigaste! Tur jag har Marie att stötta mig på och vi kan ringa Krister när som helst. Vi ska fixa detta!

Vill också tillägga, innan ni gör en steloperation eller amputerar, kontakta Krister först. Kan varmt rekommendera honom och hans härliga gäng 😍

Från att "bara" missa SM till en oviss framtid

Vill börja med att tacka för att ni alla är oroliga för Gizmos skull! Istället för att skriva till er på messenger vad som hänt så gör jag ett inlägg istället.

Från början till nu.

Jag, mamma och Lena skulle träna i torsdags, de valde att börja med uppletande och sök vilket jag avstod för att Gizmo inte skulle råka göra sig illa inför SM. Jag åkte i förväg till klubben och ska gå och rasta mina hundar för att sedan köra lydnad och rally. Jag håller Wixie kopplad men Ilandra och Gizmo är som vanligt lösa men springer i närheten av mig. När Gizmo är på väg till mig så hoppar han ner i ett dike, i det diket finns en dold vägtrumma. Det fanns inte en chans att han (eller jag) skulle se den då den var dold av högt gräs. Gizmo skriker till tre gånger och hoppar upp ur diket med benet rakt ut. Tankarna hinner snurra ordentligt och jag tror med all säkerhet att han brutit benet eller krossat bogen. Jag bär tillbaka honom till klubben och känner igenom honom, jag får känna och klämma men han är öm vid tårna. Han bröt tån på samma tass i fjol så både jag och mamma misstänker brott.

Marie på Biceps tar emot oss redan fredag kväll, vilken klippa hon är! Vi åker även dit söndag kväll. Marie blir dock bekymrad och tror att det är mer än en bruten tå så jag åkte in akut idag till veterinären. De tog röntgenbilder som inte visade på fraktur, skadan ligger förmodligen på senan/senorna på baksidan av tassen. Prognosen såg inte bra ut och jag fick mycket att fundera på.

När skadan skedde var jag väldigt ledsen för att Gizmo hade så ont och för att vi skulle missa SM. På söndagen hos Marie insåg jag att vi även skulle missa DM och NM. Efter besöket hos veterinären idag skulle jag vara glad om han tar sig tillbaka till tävlingsbanan överhuvudtaget. Så från besvikelse till smärta, att höra att han förhoppningsvis kan bli en kontrollerad sällskapshund. Enbart på grund av ett hopp ner i ett dike!

Rekommendationen blev steloperation, med förväntad minskad rörelse i tassen. Vilket betyder att det är stor risk för att han kan få problem utöver tassen, som överbelastning, artros m.m. Eller låta det läka ut själv med stöd på tassen under en period på 6-12 månader med stor risk för att han sliter upp det vid vilket tillfälle som helst, men möjligheten fanns att det kunde läka. Inget av dessa alternativ lät som ett liv för Gizmo, eller mig och jag har helt ärligt brutit ihop fullständigt idag. Gizmo är en aktiv och glad hund, han skulle må så dåligt av att behöva gå i koppel i stort sett resten av sitt liv. Jag har vacklat fram och tillbaka mellan förlusten av en tävlingshund på hög nivå och smärtan över att Gizmo inte ska få ett fullvärdigt kelpieliv. I övrigt är Gizmo helt otroligt frisk, finns inte ett fel på honom! Perfekt hjärta, fortfarande A-höfter, frisk rygg och i toppkondition. Han går omkring med 19,5 välmusklade  kilon, finns inte ett uns med extra fett på honom. I ett års tid har jag förberett honom och maxat vår fysträning, vilket har gjort att han är helt underbar att tävla och träna med och har en fantastisk glädje och uthållighet. Jag är så glad att jag har lagt ner det jobbet, det kommer att hjälpa honom i läkningsprocessen.

Mamma och pappa tog emot min sorg och det tråkiga alternativen för Gizmo hemma hos dem. Men mamma var klarare i huvudet än jag och ringer Pia och får tips om en jättebra ortoped i Söderköping. De lyckas på nåt sätt ordna en tid åt oss på onsdag och mamma följer med mig ner. Veterinären vill kika på Gizmo först men han kommer förmodligen opereras för att försöka laga senan om jag förstod det rätt. Lyckas operationen borde han kunna få andra förutsättningar än vad en steloperation kan ge. Jag vågar inte hoppas, men denna veterinär är specialist och har lagat flertalet polishundar som har återgått till tjänst! Jag önskar att Gizmo kan få vara kelpie resten av sitt liv, att få springa lös på promenader och inte vara ständigt bunden i ett koppel. Får han det livet är jag mer än nöjd, kan vi tävla är det en stor bonus, men absolut inte viktigt i detta läge.

Det är en allvarlig skada han har och jag har fortfarande svårt att förstå att han har råkat ut för detta, hoppandes ner i ett dike tio meter ifrån gräsplanen på klubben. Tänk att vi först "bara" missat SM och nu står vi inför det här...

Jag uppdaterar er gärna och ni får gärna fråga, jag förstår att ni vill veta då ni också bryr er om både mig och Gizmo. Tackar ödmjukast för allt stöd <3 Stort tack till mina föräldrar som alltid ställer upp och tar emot en nära hysterisk dotter <3

Inställningen är allt!

Inför Lag-SM lade jag upp en plan. En start, fullt fokus. Jag kommer dit, startar tidigt och koncentrerar mig på min egen start och endast det. Därefter kunde jag helt ägna mig åt mina lagkamrater. Ju närmare starten vi kom, desto mer fokuserad blev jag och efter banvandringen hade jag full koll trots att banans upplägg var utmanande. Men nånstans på vägen glömde jag bort att ha roligt med Gizmo! Jag var inte alls lika glad och busig med honom på uppvärmningen som jag brukar och innan starten märkte jag det på Gizmo och då var det försent. Trots det gör vi bara två missar men de kostar oss 17 poäng och det blev en av de sämsta poängen vi haft i Mästarklass.
Jag lärde mig otroligt mkt av detta! Jag kan fokusera hur mkt som helst, så länge fokusen ligger på Gizmo. Han är den som måste prestera och därför är han stjärnan i showen ❤️ Jag har lärt min läxa och jag ska använda mig av det i framtiden.
Redan idag, några veckor efter Lag-SM, fick jag testa om jag lärt mig något av vår senaste start. Gizmo svarar direkt och ger mig förmodligen hans bästa start nånsin i första klassen och klassen därefter var inte långt efter. Med 100 och 98 p/100 på samma dag och samma härliga känsla genom båda programmen fick jag verkligen kvitto på att inställningen betyder allt. Jag skriver ner detta för att påminna mig själv om att Gizmo, Ilandra och Wixie alltid är stjärnorna i showen och kräver mest uppmärksamhet. Jag är också väldigt glad över att Gizmo alltid visar mig vad som är rätt och fel för honom. Han gör det så tydligt så jag kan inte missa det 😂 Han är verkligen världens bästa läromästare, han håller mig på mattan 😍😍 😍

Sedan är jag väldigt lyckligt lottad som har mina träningskompisar att bolla med. De är väldigt duktiga och vi ger varandra feedback och stöttning både på träning och tävling. Jag hade tagit mig till SM på egen hand, men det hade varit långt ifrån lika roligt och givande utan dem. Och jag hade förmodligen inte orkat satsa på SM 2019. Ni är fantastiska och grymma och jag är så glad över att dela denna resa med er 😍😍

Mot SM!

Den här bloggen är ju grymt vilande men det är inte jag och hundarna i alla fall!
Gizmo har fått ett träningsschema både för konditionen och mental uthållighet och han är verkligen i sina bästa år!
Han får simma tre ggr i veckan utöver promenader, vilket har gjort att han har gått ner mycket i vikt så jag har fått balansera kosten åt honom. Men nu tror jag att vi har hittat ett mellanläge och han är så himla pigg! Träningsmässigt fokuserar vi på detaljer, moment vi inte alltid sätter på första försöket. Men uthållighetsträningen är viktigast, under den träningen får han springa mycket och tänka samtidigt. Jag skickar honom på olika stationer som konen, hoppet, rutan och apportering, sedan in i fot eller på höger sida för att sedan springa ut fort igen på nästa station. Denna träning har varit väldigt effektiv och han tycker det är kul!
Jag ligger inte på latsidan själv heller, i och med hans träning har även jag fått mer träning, har även balanserat min egen kost vilket har påverkat min huvudvärk till att bli något bättre!
Vi har planerat in fler tävlingar inför förhoppningsvis nästa års SM-start. årets SM blir ett prova-på år för att se hur allt går till och hur hög svårigheten är. Vi går in för att ha roligt och vi ska göra allt för att behålla våra 100 poäng, men det viktigaste är känslan! Min fokus ska ligga helt på Gizmo och inte på något annat :)
Jag ser framemot SM-veckan som jag kommer att dela med så många vänner. Ikväll ska vi träna för vår vän Vickan som är rallylydnadsdomare, det kommer bli toppen! Jag hoppas att hon kommer vara stenhård och peppra oss ordentligt ;)

Det har legat mycket fokus på Gizmo inför SM men Wixie och Ilandra tränar minst lika mycket! Tävlingarna för deras skull får vänta lite men det bryr sig inte tjejerna om så länge de får träna ;)
Ilandra har en intensitetsträning pågående som jag väntar spänt på att få se resultatet av!

Min läromästare, min hjälte

Gizmo fyller snart åtta år! Inte för att det märks, han är som ett gott vin, bättre och bättre för varje år 😊.
Gizmo och jag är ju kvalade till SM i rallylydnad så vi tränar inför det i år. Fokus ligger på att han och jag ska ha så roligt som möjligt på våra träningar. Jag börjar oftast med att göra sidbyten, precisionsövningar och position. Men sen får han braka loss! Jag sätter ofta upp olika stationer från lydnaden, rutan, hoppet, apportering tex. Skickar honom i fart från den ena stationen till den andra och nånstans kan jag även ta in honom i position för att sedan låta honom kasta sig över sin leksak. Genom denna övning blir Gizmo explosiv och han älskar det! Det jag har lärt mig genom åren med Gizmo är att känslan emellan oss är det viktigaste för honom, glädjen och samarbetet och att han känner sig duktig. Han vet när jag fejkar en belöning om jag har en dålig dag, det är jätteviktigt att jag är ärlig i min träning. Mår jag dåligt märker han det direkt och då lägger han sin fokus på mig istället för träningen vilket jag tycker är en helt underbar kvalitet hos honom, det är väldigt få runt om mig som kan mäta sig med hans intuition gällande mitt mående. 😍
Det kan dock ställa till det på tävling. En tävling i höstas mådde jag riktigt uselt, jag var dessutom lite less på att tävla. Det slutade med 97 i ena klassen trots att vi inte gjorde vårt bästa men jag diskade oss i den andra. Gizmo var själv hängig den dagen och redan nästa dag var han väldigt snorig. Jag märkte redan på morgonen att något var fel men jag åkte ändå. Jag måste lära mig att lita på min intuition som har visat sig ha rätt många gånger när det gäller mina hundar.
Men det hämtade vi upp under resterande tävlingar då jag beslöt att när jag tränar och tävlar med Gizmo är det bara han och jag. Det förtjänar vi och vi kan vara sociala en annan gång.
Jag känner mig väldigt förunnad som fick just Gizmo som min första kelpie, en otrolig läromästare som har visat mig att det finns miljoner sätt att träna en hund. Han är dessutom en otrolig vän som har full koll på matte 😍

Perfektionist, javisst, gäller det även hundar?

Jag anser inte mig själv vara perfektionist, kontrollfreak möjligen men inte perfektionist. Det är dock mångas uppfattning om mig, vilket inte gör mig något. Jag kan väl inte ta det som annat än en komplimang 😊. Iofs finns det nivåer av allt så jag kanske är en miniperfektionist 😂

Men jag har mål och planer för varje hund jag har och det är viktigt att följa. Men än viktigare att anpassa planen om det inte fungerar.

Ilandras plan har jag fått anpassa då Ilandra har så många olika sidor. Hon är definitivt perfektionist och vill göra rätt i alla situationer. Hon älskar skogsarbete och hon har en fantastisk nos som hon gärna använder.
I lydnaden har hon en underbar attityd i fria följet
https://youtu.be/YwBfb-Ym5S4
Hon är så lättlärd och arbetsvillig och dessutom grym på kamp så hon är lätt att belöna. Det vi jobbar på nu är att hitta en social belöning som hon gillar. Får hon inte sin leksak tror hon att hon har gjort fel och hon vill göra rätt hela tiden. Att träna hund är verkligen en vetenskap, Ilandra kan alla moment inför tävlingsstart men jag behöver en bättre social belöning för att hon ska ha så roligt som möjligt. Får jag till det så kommer hon bli en härlig tävlingshund 😍
Mitt mål är att bygga upp hennes förväntan på belöningen så att hon blir mer och mer taggad inför varje moment, att hon vet att snaaart kommer belöningen! Ilandra är en pärla och hon lär mig massor 😍

Mål, utförande, bakslag och success!

Precis så kan min träning se ut med mina hundar!
Oftast har jag en tänkt plan över min inlärning som jag formar efter den individuella hunden. Jag tycker ofta att jag får det resultatet som jag har tänkt.

Wixie är min nya hund, sex månader fyllda och jag tror nog inte att jag har presenterat henne närmare. Kanske för att hon är helt omöjlig att fota för passivitet är enligt henne sååå tråkigt! Tycker jag med, men en fin huvudbild kräver en stilla och fokuserad hund 😊
Wixie är husets clown som rör sig tusen ggr mer än hon behöver. Bara att ge henne mat är en cirkuskonst från hennes sida då hon måste springa i full fart för att sedan kastvända och göra fem snurrar med bara bakbenen i golvet.
Med den presentationen kommer vi till det här med att ha en plan. Wixie är väldigt följsam och fria följet är ett moment hon gillar trots att hon inte får springa. Varför hon är förig beror nog på att hon är extremt "mattig" vilket ofta är en fördel. Förutom i passiviteten...
Att vara stilla är onödigt och dessutom bli lämnad av matte känns ju ännu konstigare så Wixie tycker att det är ett oväsentligt moment.
Min plan var att träna med omvänt lockande. Japp, det gick bra förutom att hon klev upp efter varje belöning. Wixie anser att en repetition räcker. Nästa tanke var att köra indianen, alltså hålla henne aktivt passiv med en leksak. Funkar mkt bättre, men inte längre ifrån än två meter. Jag har bra tålamod, tycker att jag brukar kunna vänta ut det mesta, men Wixie... Hon kan kliva upp om och om igen och till slut sätter hon sig inte alls och bjuder in till hundra andra (roligare) saker. Jobba vill hon, hur länge som helst och sitta still är enligt henne helt onödigt när vi kan göra andra roligare saker.
Så var är vi i utvecklingen? Vet inte ens om vi gått förbi utförande då vi ännu inte fått till det 😂 Men en underbar hund är hon med full fokus på party. Sitta eller ligga still finns det tid för i en annan del av livet 😂 Vi fortsätter med indianen och ett stort knippe tålamod så hoppas jag att hon ser ett högre värde i att vara stilla även fast det strider mot hennes natur 😂