Quini hade ett enormt fokus och var väldigt intensiv på hinder, koner, mig, belöning osv. Hon släppte ogärna en uppgift och jobbade främst för att få jobba mera. Hon ville verkligen rusa in i rutan eller apportera. Naturligtvis var det på gott och ont då hon inte alltid lyssnade på mig men jag älskade verkligen hennes vilja och intensitet.
Ilandra... Hon är helt galet glad, heeela tiden! Hon vill hela tiden ha roligt, jobbar jättegärna för sin leksak och kamp är det absolut bästa som finns.
Så när hon springer så springer hon fort, absolut, men inte intensivt utan glatt! Med hoppsasprång och busig blick...
Jag älskar att hon alltid är glad och positiv men har saknat det intensiva i henne. Jag har försökt med olika belöningar för att hon ska jobba snabbare men ju mer jag anstränger mig ju roligare har hon.
Jag vet också att hon är grymt snabb och att hon kan vara intensiv, för hon eyar alltid på Gizmo och katten och springer galet fort när hon är med Gizmo.
Jag började acceptera läget lite, tänkte att Quini var väl bara sån helt enkelt och att jag inte var den som tränat fram det.
Men... Igår körde jag uppletande med Ilandra och hon fick titta när jag lade ut dem. Tidigare har hon gallopperat ut i ett fint tempo men igår! Hon skenade ut, låg slickad efter backen, näsan var på och hon tog ett föremål långt ut jättesnabbt. Kastar sig runt med föremålet och rusar lika snabbt tillbaka! Jag hade lagt ut fyra föremål och alla skicken såg likadana ut!
Jag kunde se den där fokuserade blicken som Quini alltid hade, Ilandra visste precis vad hon skulle göra.
Jag ska ha is i magen, när hon kan sin uppgift så tror jag att hon kommer överraska mig. Under tiden har vi jäkligt kul tillsammans :)
Vilken fantastisk liten hund jag har, en oslipad diamant <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar