Pang!

Jag har inte hunnit träna den här veckan så när Anna-Karin berättade att hon skulle träna vid skjutbanan hängde jag på direkt!
Ilandra fick två kortare spår med flera klurigheter medan de sköt ordentligt! Men fina Ilandra vände inte ens på huvudet, finns absolut inget intresse av skott i lilla monstret <3 Hon spårade jättefint, däremot måste vi jobba lite på spårupptaget efter pinnen, några var bra, några hade kunnat vara bättre. Hon tog alla pinnar, jäääj! Även den som jag grävt ner i mossan.
Vi tränade även på skall i fotposition samtidigt som det sköts, riktigt kul att se henne fokusera på uppgiften trots oljudet. Däremot tyckte Ilandra att det var väldigt intressant med alla människor som sprang omkring nedanför och ville gärna hälsa på dem. Men kändes inte som en bra idé ;-)

Romeo skötte sig också jättebra!  Han fick ett spår, platsliggning och skallträning. Nu har de siktet på att starta Högre <3

Tack A-K för att du drog med oss (lät oss bjuda in oss själva)  ;-) Det var riktigt kul och dessutom helt gratis ;-)

Att tänka en handling del 2, framåtsändande

Just ja, skulle ju återkomma till detta :-)
Framåtsändandet är en lång process som kräver en del planering.
Jag lär kanske inte in det som alla andra men det verkar funka både på mina hundar och på vänners hundar som testar samma sak.
Jag använder mig inte av en target i grunden. Jo jag vet att många gör det och det funkar jättebra! Go for it! Men jag har valt bort target i första skedet.
Varför jag har gjort det är för att jag vill att hunden ska gå framför mig med låst blick utan att fästa på ngt jag satt ut eller lagt ut. Alltså ett moment mindre att lära bort och jag får dessutom ett lägre tempo direkt. Det tar möjligen lite längre tid att få hunden att förstå låsningen men jag tror jag vinner på det i längden.
Istället tränar jag hunden att först stå stilla med låst blick framåt. Leksak (föredrar det) eller godis ska landa mitt framför nosen vid rätt beteende. När hunden kan det puttar jag lätt på rumpan och belönar steget. Ökar allt eftersom längden. Tränar detta i skritt eller kort trav och hunden får inte rinna iväg.
När detta är färdigt är framförgående i princip inlärt, bara halten kvar. Så det är en klar fördel att börja på detta sätt som inte ger stret i kopplet :-)
Längre än såhär har jag inte kommit med Ilandra men med Quini tränade jag framåt i galopp för sig och sakta för sig och belönade alltid över huvudet. Så gott det gick.
Jag använde inte target vid avbrottet då Quini var väldigt lyhörd (hon ville så gärna få belöning)
Men Anna-Karin däremot använder target vid avbrottet och det ser väldigt bra ut och kan absolut tänka mig att göra det med Ilandra.
Inkallningen kör jag separat och ingången, jag vill att hunden ska ha fokus framåt.
Blev en kortfattad version men ni förstår grejen. Det viktiga är låsningen framåt och att hunden fortsätter rakt fram tills ngt annat sägs. Och håll på kriterierna för tempot.
Håll tummarna för fint väder på fredag så blir det spår för lilla monstret och rally för slickobert!

Överkänslig eller smart försiktig?

Gizmo har visat en liten hälta efter kraftigare fyspass. I övrigt pigg och glad och ingen hälta vid vanlig motion. Men jag tar inga risker. Först bokade jag tid med Marie på Biceps och jo, hon hittade smärta i ett framben vid provokation.
Jag bokade tid med Ulrik på veterinärhuset för helkroppsröntgen. Jag tänker inte gå ovetande igenom det här.
Ni ska veta att jag var riktigt nervös, trots att Ulrik vid en första syn på Gizmo egentligen inte förstod varför jag var där. Men han lyckades också provocera fram smärta hos Gizmo och vi röntgade ryggen, tassarna, höfterna och frambenen.
Utan sedering vill jag tillägga, då jag har en grymt lydig och snäll hund som gav oss väldigt bra bilder <3
Utlåtande: en gammal fraktur på en yttertå fram pga en aktiv livsstil. Ingen artros, höfter som en unghund och en frisk rygg och hjärtat är starkt <3
Om jag motionerar honom kontrollerat med minsta möjliga slitage på tån (simning och promenader på jämnt underlag men i blandad terräng) borde det läka fint <3
Att gå ifrån veterinären med ett leende på läpparna och få plåtar som visar på en vackert åldrande hund, det är verkligen guld värt. Speciellt då jag sett framför mig det mest otänkbara.
Inga problem att tävla rally eller specialsök tyckte Ulrik, men vänta med sök och spår några månader.
Jag har lärt mig att följa mina instinkter vad gäller hälsan hos mina hundar och jag är så glad att jag gjorde en helkroppsröntgen. Jag bad Ulrik kolla efter allt och det behövdes för min egen skull. Gizmo undrade nog mest vad vi höll på med.
Roligast var när Ulrik frågade om han haft något problem tidigare.
Nej han har bara varit inne för vaccinering. Min friska pojke, jag hoppas på lika många aktiva år till och nu blir det till att hålla dig i schack så din tå får läka <3

Planer som faktiskt verkar gå i lås!

Ibland när jag planerar saker som från början bara innefattar mig så brukar det behövas en hel del ommöblering.
Men det har faktiskt gått riktigt smidigt!
Tex så är Vincent anmäld till sommarsimskola samma vecka som Piteå har 6 x Mästare. Men det faller så väl ut att vi (hela familjen)  kan ta en minisemester på Pite Havsbad och bara missa ett tillfälle på simskolan :)
Så den tävlingen blir legitim ;)
Sen är det flera tävlingar som infaller då jag är ledig (jobbar varannan helg)  och då på platser där det finns aktiviteter för barnen. Vilket betyder att mitt ökade tävlande kan ingå i vår semester. Vi har inget annat inplanerat i år förutom en massa måsten så mindre utflykter passar bra. Nu behöver jag bara få med min sambo i mina planer.  Typ, ska vi åka till Järvsö med barnen? Så kan jag passa på att tävla på en gång? ;-)
Fler än jag som har tur med planeringen?

När sorg möter hopp

Smärtan över förlusten av Quini har varit helt enorm. Jag visste att det skulle bli jobbigt men det har varit nästintill outhärdligt. Hon var min vän, mitt stöd och en fantastisk tävlingshund.
Det har tagit lång tid och kommer ta ännu längre tid innan jag ens kommer att acceptera att hon är borta. Fortfarande kan jag hålla upp dörren några sekunder till, då det bara kommit in två hundar.
Jag gråter fortfarande och känner fortfarande av orättvisan så starkt.

Jag har inte velat ha en ny hund vilket kanske känns ofattbart för vissa då jag är uppfödare. Men i det här läget har min roll som uppfödare inte haft nån plats i min sorg. Det har inte betytt nånting, jag har inte velat utsätta mig för denna smärta igen.

Att låna Rhea  till en andra kull har känts väldigt spännande och det är jätteroligt att vi valde Vegas som hane till henne.
När jag träffade honom igen var det först lite jobbigt då han är Quinis bror och han är helt galet lik henne till sättet. Samtidigt som jag kände en tung saknad kände jag ändå lite tröst i att se henne i Vegas. Där och då bestämde jag mig för att jag ska våga behålla en valp efter Rhea och Vegas. Två fantastiska hundar som kommer ge mig en valp med Quinis blod. Förutsatt att det blir valpar och att det blir en tik.
Jag känner dock en lite krampaktig längtan efter den här kullen så en hane är inte otänkbart heller.

Ingen kan ersätta Quini, aldrig någonsin. Men jag hoppas att det kommer en dag då jag kan se en glimt av henne hos hennes släktingar och känna värme i hjärtat.
Bästa bönan vad jag saknar dig <3

Kung för en dag med 99 p i RLDM!

Idag tog jag och Emma oss en roadtrip till Gävle, en nätt sväng på 23 mil för att tävla två klasser Rally Mästare. Upp i ottan och iväg till samlingen kl. 09.00.

Jag startade tidigt och Gizmo kändes samlad och det kändes skönt att gå den bana jag trodde var lättare. Banan börjar med hopp och Gizmo blev alldeles till sig och sprudlade av energi så den där samlingen försvann rätt snabbt ;-) På konskicket kastade han sig fram och jag fick klämma i ett stå för att få stopp på honom. Då låser han benen i luften och tvärstannar vid konen ;) Domaren tyckte det var jättesnyggt ;) Tyvärr lyckades jag inte samla honom helt så det blev en del missar och det blev 79 p. Men roligt var det. :-)
Till rond 2 förberedde jag mig på en svårare och längre bana och det hade hunnit bli varmt.
Men den här gången skötte sig Gizmo hela vägen.
Det var 44 hundar som skulle få sitt resultat och allt eftersom hundarna blev upppropade så förstod vi att både jag och Emma låg över 90. Emma och Baltazar fick finfina 94 p.
Till slut var det fem tvåor kvar som hade 97 p och jag tänkte hela tiden att jag allra helst inte ville vara bland dem! Nu hade jag segervittring och tänkte på SM-poäng! Jag som hade varit nöjd med 90 innan men när jag väl stod där så ville jag hemskt gärna stå på pallen själv.

Till slut stod det fem duktiga tvåor på pallen och vinnaren ropades upp med 99 p och det var Gizmo och jag! Domaren berömde oss innan vi gick upp på pallen, vilket även domaren från klassen innan gjorde trots att vi tabbat oss en del.
Jag ser sen på kommentarerna att domarna gillat Gizmo och hans energi.
Sofia Angleby, 79 p
" Supersnyggt fokus, härlig energi! Fantastiskt konskick!"
Carina Hedman, 99 p
"Strålande! SM? :-)

Kommentarer som värmde <3 Väldigt roliga banor och det var väl arrangerat av Gävle BHK. Tävlar gärna där igen!
Ett kvalificerande resultat kvar till championat :-D
Stort tack för idag Emma, vilken underbar roadtrip!

Planer på att hålla clinics i sommar!

Jag håller på att planerar inför att hålla två olika clinics nu i sommar.
Många vill träna på semestern men då har som sagt de flesta semester.
Så jag har tänkt kolla läget och se vilka som är träningssugna!

För min egen del så ser jag framemot Cefeuslägret v 27 och Aussie Action's läger
v 28. Det är sammanlagt en veckas träning som är full av lydnad, bruks och vallning!
En hit varje år och det är så mkt duktiga förare med som jag lär mig massor av varje år. Brukar bli en hel del foton också på snygga kelpies.

Angående mina clinics så återkommer jag inom kort, det blir inom rally och brukslydnad :)

Ska det vara en börda att träna hund?

Ibland kan jag se att att förare suckar lite när det är dags att träna. Då blir jag lite ledsen och vill så gärna peppa och sporra dessa förare till att orka fortsätta, speciellt om jag vet att det är ett duktigt ekipage.
Men när någon klivit över den där tröskeln då all träning görs med möda och träningen känns som en börda, vad gör man då?
I perioder kan nog alla känna igen sig, men blir det under längre tid, är det värt all möda?
Jag är lite självisk också, jag är beroende av glad träning och får ut så mkt av positiva träningskamrater. Är det dålig stämning eller tydligt visat missnöje mot en hund så drar jag mig undan automatiskt då det påverkar mig, jag tycker det är jättejobbigt att se när en förares humör tar över.

För mig handlar träning om samarbete, problemlösning och hitta nya idéer. Det ska inte vara ett tvång, då kanske det är bättre att ta en promenad.

I perioder tränar jag en hel del själv eller väljer omsorgsfullt vilka jag vill träna med. Just då kan det vara att jag behöver egentid med mina hundar och få utvecklas själva. Eller bara träna med den/dem som känner mig bäst som jag byggt upp en värdefull tillit till.

Men de dagar eller veckor som det kan kännas tungt med träning då berättar jag det inom min trygghetszon. Får stöttning och peppning som jag förmodligen gett några veckor tidigare till någon annan i samma situation.
Jag är dock väl förtegen på sociala medier om något går tungt, att vältra mig i ord blir till sist som att slå sista spiken i kistan.
Att prata om det med en kär träningsvän ger så mkt mer.

Att bestämma vilka perioder jag vill använda till inlärning är också motivationshöjande.
På vintern då många kanske tappar lite ork, då gör jag upp delmål för min träning. Vintern är bästa tiden för inlärning då inga tävlingar stör!
På sommaren vill jag gärna träna flera olika pass på samma dag, då det känns som att vi har mer energi och vill ta vara på den.

En till viktig del är att planera träningen. Bestämma vad vi ska träna på idag, under veckan, under månaden... Kortsiktigt som långsiktigt. Att alltid veta vad som ska hända innan vi beträder planen eller innan vi påbörjar skogsarbetet. Det är väldigt skönt att vara strukturerad och hålla sig till planen med plats för improvisation och ändringar.
Men aldrig att jag tränar när jag inte har lust, varför ska min hund i så fall vilja? Kanske en gosig stund i solen är mer värt?
Aldrig heller att jag tränar för nån annans skull än min egen. Vem gynnas av det? Sällskap däremot kan jag vara.

Som tur är så älskar jag att träna och det är sällan motivationen tryter. Men om den gör det så är det faktiskt helt ok och mina hundar är fullt nöjda med sina liv ändå.

Att inse att världen inte har koll och dömer varje steg är en viktig lärdom för alla tävlande.
Jag har alltid i huvudet det Pia en gång sa till mig för några år sedan när jag hade prestationsångest. Jag fick för mig att alla såg vad jag gjorde och att jag var tvungen att hela tiden ge mer och vara mer.
-Vet du, så intressant är faktiskt inte Jenny Näslund.
Och det är så sant! Konstig mening vid första ögonkastet men funderar man lite på den så förstår man undertexten.
Med andra ord kan vi utvecklas i den takt och på det sätt vi vill utan att det gör nån skillnad för någon annan.
Visst är det skönt att lägga ifrån sig ansvaret att vara andra till lags? Att inte ta ansvar för andras reaktioner på våra handlingar?
Jag tycker det är en perfekt mening och det som betyder mest är min egen motivation för min egen träning, att göra det jag tycker allra mest om <3

Trondheim... och sen kommer den långa väntan!

Resan till Norge gick väldigt smidigt!

Hege mötte upp mig och Lena i Trondheim vilket besparade oss fyra timmar enkel resa!
Så tacksam för det! Hege har genom åren blivit mig en kär vän och det är därför lite extra roligt att hennes Vegas förhoppningsvis blir pappa till vår W-kull <3


Sen har vi underbara Lena som ställer upp och följer med mig till Norge, trots att Vincent fick magsjuka samma morgon som vi ska åka...
Jag önskar så att Lena slipper bli sjuk, vi knaprade vitpeppar varje dag ;)
Det är ingen dans på rosor att vara uppfödare men när vi får såhär fint stöd så värmer det så gott i hjärtat. Att vi dessutom får låna Rhea ännu en gång är vi också otroligt tacksamma för, speciellt när T-kullen som hon är mamma till har fått så fin mentalitet, hälsa och exteriör. 7 av 8 i kullen är hittills röntgade och gjort MH och alla har A-höfter och är skottfasta <3

Parningen gick för övrigt väldigt bra, Vegas hade väldigt bra driv trots att det var hans första parning. Alltid skönt när man åker långt att parningen går så lätt!
Vi bodde väldigt fint på Storsands camping och jag ville naturligtvis fota det vackra paret <3

Jag hoppas och tror att den här kullen (om det blir nån) kommer bli en bunt arbetsgalningar!
Så håll tummarna nu att det tar sig <3