Jag försöker också att inte tänka på ett moment som svårt, utan det kommer möjligen ta lite längre tid.
Men ibland vill jag göra saker utan att tänka efter före och helt enkelt bara prova om det går!
Som vittringsapporteringen tex. Jag testar ett nytt föremål och filmar processen. Och hittills har Ilandra klarat sina utmaningar, trots lite förberedelser. Det som hon får som ledtrådar är att jag använder samma pall och samma kommando. Kan även köra lite hållande av föremålet innan vittringen. Men annars kör jag bara. Ibland är det skönt att inte vara så strukturerad! Dessutom så blir det ändå ett bra resultat. Om det beror på en noggrant utarbetad grund, det vet jag inte. Eller är det så att vi överarbetar de flesta momenten utan att egentligen kolla av om det är inlärt tidigare än vad vi trott? Eller ger vi hunden så många igenkännande signaler som vi inte vet om, att vi redan talat om för hunden vad den ska göra? Tror definitivt på det sista påståendet. Språket mellan förare och hund är så uppenbart, vi ska bara lära oss se det precis som hunden gör.
Så om jag har lärt min hund vittringsapportering och jag vill byta ut träpinnar mot skorpor och spaghetti så borde det inte finnas några tveksamheter hos hunden? Kan det vara så enkelt?
Det jag vet iaf är att Ilandra fixar olika slags föremål och det lugnar mig inför framtida tävling.
17 månader är hon. Lilla monstret <3
https://youtu.be/ShwmDTP2AWY
Vittring med skorpor
https://youtu.be/MqlYljlUX6M
Vittring med spaghetti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar