Att man kan bli så lycklig över en apportering!

Sitter ute i solen och bloggar, så himla najs! Måste bara blogga om min härliga Gizmo igen! Gizmo har inte gillat apporteringen så det har varit ett problemmoment för oss. Men idag släppte det! Klicker klicker klicker och berömmet var att vi rullade runt på golvet och han fick slickas och bitas, och blodpudding ;) Först klickade jag in "stilla" med en vittringspinne, alltså att han håller den helt stilla och huvet likaså. Sen att han skulle greppa och hela den biten och sedan avlämna i min hand. So far so good. Men så fort träapporten kommer fram tappar han lite gnista. Men skam den som ger sig! Samma procedur igen som med vittringsapporten. När han avlämnade i min hand blev jag så glad så vi rullade runt på golvet, han var överallt! Han blev alldeles till sig och hämtade efter det apporten med helt annan energi.
Sedan var det att komma in fot med den också...Har ALDRIG gått. Nu sade jag stilla när han kom emot mig och sedan fot. Och vad gör hunden? Precis det!
Tränar man Gizmo på rätt sätt så kan det gå så himla fort. Jag har försökt i veckor med lek, kamp, shaping och allt vad vi provat. Till slut så var det att han fick brottas som fick det att klaffa. Mindre än tio minuter tog det från vittringspinne till fot med träapport.

Ikväll blir det träning på Sundsvall med Therese och Tina, hoppas vi får såhär fint väder som det är nu :)