Att blicka framåt

2017
Nytt År nya Möjligheter, Right?

Mitt mål med träningen ser lite annorlunda ut än vad den gjort tidigare.
Jag har lagt ut filmer där Ilandra får göra en del konstiga saker, tex köra vittringen med spaghetti.
https://youtu.be/MqlYljlUX6M

Varför gör jag sånt? Vilket moment är det? Tidigare har jag inte sett behovet av att träna sånt som hunden inte behöver kunna, jag menar det finns inte mkt tid till det hunden måste kunna.
Varför jag gör såna här saker lite då och då är för min egen skull.
För att påminna mig själv om att hundens nos är fantastisk! Om min hund kan koppla bort sin drift att äta (matgalen kelpie), att låta bli att knäcka en tunn spaghetti (då behöver inte hon tugga på apporten heller) och att hon kan känna vittring på vilket föremål som helst ger mig självförtroende att tro att själva lydnadsmomentet är enklare.
Ilandra visar också med sina påhitt vilken fantastisk nos en hund har.
Då hon frispårar själv efter en människa eller till och med en människa på en fyrhjuling i 1,5-2 km. Utan stöd från mig och dessutom i hög fart. Det har jag i bakhuvudet när hon och jag går spår tillsammans sen.
Alla tycker vi att våra hundar är fantastiska och det med rätta. Men ibland behöver vi pröva dem lite med prövningar som gör att vi blir extra stolta.
När jag testar Ilandra så vet jag innerst inne att hon kommer klara det. Jag visste att hon kunde plocka ut rätt spaghetti, att hon skulle hitta Anna-Karin i skogen. Att sedan få rätt visar på rätt avvägd utmaning till hunden och att Ilandra är kapabel till så mkt mer.
Hur mkt av en hunds kapacitet tar vi tillvara? Hur mkt av vår egen kapacitet tar vi fram? När någon säger till dig; men herregud vad duktiga ni är! Sträck då på ryggen och andas in berömmet som du vet att ni förtjänar. Samtidigt som du ödmjukt vet att du har miljoner saker kvar att lära.
Det är det mest fantastiska med kunskap, den tar aldrig slut.
Så 2017, jag ser framemot allt jag kommer lära mig, ödmjuk och ivrig!