Sen bestämde vi att vi skulle åka skridskor med barnen och morfar så innan det ville jag hinna lägga ett spår till Ilandra (14 v). Snön kommer nog när som helst så ju fler spår hon hinner få i kroppen (eller i näsan?;) desto bättre.Dagens spår blev ett direktspår. Måste planera bättre så jag kan öka liggtiden :)
150 m skog med tre apporter. Bitvis risigt och blåsigt. Hon tog upp spåret själv jättefint och låg på hårt. Tar vinkeln bra!
När hon närmade sig apporten ökade intensiteten i nosarbetet och när hon kom fram kastade hon sig över den, apporterar och kommer glatt till mig :)
Del två blåser det rejält men det bekom henne inte. Hon var tvungen att klättra över två stockar och sen kom pinnen. Den tog hon men stack iväg med den. Pinnen har fått ett värde!
Del tre, stor stock igen sen tvär vinkel. Ilandra fixar det men får jobba lite då det blev öppet efter vinkeln och det blåste ordentligt. Men spårar naturligtvis och hittar pinne nr 3 och den fick jag. Så duktig lillgumman!
Att spåra med en duktig vuxen hund är fantastiskt, att spåra med en duktig valp är magiskt <3
Har pratat med erfarna spårare och undrat vad jag skulle ha för liggmarkering. Så himla roligt att alla vill dela med sig av sina erfarenheter! De sista spåren har Ilandra plockat upp pinnarna klockrent och letar intensivt efter dem så jag kommer fortsätta med apporteringsmarkering. Det känns tryggt för mig och naturligt för Ilandra.
För varje hund lär jag mig mer och mer. När jag skulle lägga spår med Gizmo i början så kunde jag absolut ingenting. Stackars Gizmo har fått vara min testkanin på allt men han har lärt mig massor och han har ju överlevt mig iaf ;) Sen fastnade jag och Gizmo för patrullstig som han tycker är superkul, figuranter är ju det bästa som finns!
Med Quini hade jag lite mer på fötterna men det var Quini och Anna-Karin som väckte mig och har fått mig att börja förstå och uppskatta spår. Så Gizmo fick börja spåra igen och vad mycket lättare det blev för mig när jag lärde mig läsa honom. Så det här gott folk är varför man har fler hundar, den ene gör så man blir bättre att träna den andre ;)
Förut tyckte jag bäst om söket, då har man hela tiden stöttande människor runt sig att fråga. I spåret måste man lita på sig själv och hunden vilket jag haft problem med. Men NU! Nu jäklar har det släppt i mitt huvud och jag tycker det är helt fantastiskt. Det finns ju inget som inte en hund klarar av!
Sen när valpen var trött kunde jag med gott samvete åka iväg med familjen ut på Rännöisen och åka skridskor :)Vilka duktiga barn, första gången och de hade koll på sina små ben :) Imorgon åker vi ut igen och tar med oss korv och grillar. De blev mäkta imponerade när morfar 65 år åkte baklänges! Vilket trick!
När barnen var trötta fick de sitta/stå på/bakom sparken och morfar drog dem runt, runt när han åkte baklänges. Vilken lycka!
Rännöisen var jättefin, och vi var helt ensamma på vår lilla plätt där vi var :)
En bra dag att börja året med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar