Jag lade inte ner nån tid på att färdigställa lydnadsmoment utan lärde bara in grunder som position och har shapat fram frivilliga beteenden. Har heller inte satt röstkommandon under inlärningen.
Men planen ändrades när Quini försvann och nu ingår även lydnad i planeringen.
Under vintern kommer vi fortsätta med mkt nosarbete men satsar också på lydnadsträning.
Med detta menar jag lydnadslydnaden, brukset kräver förstås också lydnad men de skiljer sig ju en del både i moment och krav.
Varför har jag valt att vänta med lydnaden?
Tidsbrist är en anledning, det kräver mkt tid att träna tre hundar varav två tränar Elitlydnad.
Men största anledningen är för att det är så vansinnigt kul att se självständigt arbete som spåret är!
Jag har hela tiden velat att Ilandra ska visa mig spåret, visa mig när hon känner doften i specialsöket, visa mig rätt pinne i vittringen och detta utan att fråga. Jag har inte velat påverka hennes självständighet med lydnadsträning.
Resultatet : jag har en ettåring som spårar fritt i tre km helt själv ;)
Hon frågade inte om hon fick ta spåret efter hennes älskade fyrhjuling utan tog spåret och hittade sin hjuling. Detta kanske inte är optimalt, att hon springer lös själv i skogen. Men det har gett det resultat jag vill ha, en modig och säker hund och när hon spårar gäller det att hålla hårt i linan.
Nu kör vi järnet och ska få till en säker lydnad i vinter. Till våren ska vi tävla :)
Har alltid i bakhuvudet när min kära vän och bruksdomare säger:
Varför ska det petas så mkt i lydnaden när du ska tävla bruks?
Min mamma svarar: tänk när hon har 10 på spåret och en toppenlydnad, hur stor chans har du då? ;) Med glimten i ögat då förstås ;)
Så nu när självförtroendet i skogen är högt så ska vi hålla samma kriterier på lydnadsplanen.
Vi lämnar 2016 bakom oss, ett år som alltid kommer göra ont vid en tillbakablick.
Jag hoppas 2017 kommer bli ett år att minnas med glädje <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar